I slutet av tredje delen av Uddevalla stads historia skriver Sten Kristiansson en krönika över åren 1806 (stadsbranden) till 1863 (införandet av stadsfullmäktige). Jag återger den krönikan lite lätt redigerad av mig nedan.
Till varje ortshistorik hör omnämnandet av sådana mera ovanliga tilldragelser, som avbröto vardagens enformighet. Utvecklingen har väl i stort sett skett oberoende av dem, men en översikt kan ge en förtätad bild av hur tanke- och samtalsämnen ha skiftat.
Av det föregående framgår, att Uddevallas historia under den här skildrade tiden var mest dramatisk mellan 1806 och 1814 med eldsolyckor, revolutionerande nybyggnad, krig och storpolitiska händelser. De "fattiga år", som följde därpå, blevo i stort sett även händelsefattiga, även om sensationer ej helt saknas. Bland olyckor voro de svåraste kolerafarsoten 1834 och de båda jätteeldsvådorna 1859 och 1860.
Av gammalt spelade de båda marknaderna, i februari och september, en betydande roll som avbrott i enformigheten. Men i ett annat avsnitt har visats, att deras betydelse var i avtagande. I stort sett fortsatte tilloppet av främmande försäljare, nu utökade med storköpmän från självaste huvudstaden, t. ex. Leja, som med sina "expositioner" väckte åtskillig sensation.
Men egendomligt nog började marknaden med stort M för stadsborna alltmer bli septembermarknaden vid Sanden, Gullmarsfjordens innersta del Det var där Uddevalla numera avnjöt marknadslivet. Av skilda notiser tycks det, som om man gått man ur huse. Och dagarna eller rättare nätterna före och efter fylldes de enklare trähusen i staden av inneboende hitresande, så att varje utrymme blev utnyttjat.
"Sannemarknan" tyckes länge ha förblivit opåverkad av de förändringar, som handelsfriheten medförde.
Här följer nu en förteckning i tidsföljd över mera uppseendeväckande tilldragelser under tiden 1806—1863. De som redan skildrats på annat håll lämnas utan kommentar. Av kungabesöken medtagas långt ifrån alla utan blott ett urval, så även stapelavlöpningarna. Som synes är det förutom olyckor och katastrofer mest festliga tillställningar, som äro åtkomliga för upptecknaren.
1806. 29 juli. Den stora branden.
1808—1809. Krig. Utskrivning. Inkvartering. Lantvärnssjuka.
1809. Mars. Officerarne diskutera rikspolitiken.
1810. Januari. Den nye kronprinsen, Karl August, här.
1811. 22 december Den nya kyrkan inviges.
1812. Utskrivning av beväringsmanskap.
1813. Inkvartering.
1814. Sommaren. Stor inkvartering. Genommarsch av trupper. Utländska ministrar i Udde-
valla. 22—23 juli. De kungliga anlända. 30 augusti. Te Deum i kyrkan i de kungligas närvaro.
1817. Det nya rådhuset tages i bruk. 31 oktober. Lutherminnet firas med jubelfest i kyrkan.
1819. Kyrkans orgel inviges.
1820. Karl XIV Johan här.
1824. 8 augusti. Riksståthållaren H. H. von Essens begravning i kyrkan.
18 november. Den stora översvämningen. Kyrkoherde Rabe har antecknat i kyrkoboken:
Från klockan sex till klockan tolv på natten härskade här en sydvästlig storm och
ett vattenflöde från sjön, vars ingen like känt i mannaminne. Utom den skada, som skedde på fönster, tak och plank och som sträckte sig till hela landet omkring, blevo många hus åt sjökanten skadade genom vattnets intrång, så att invånarne i hast måste flykta därur och söka sin tillflykt på vindarna. Ett fartyg i hamnen kastades på land. Större båtar och pråmar funnos dagen efter på öppen gata. Hastigt steg vattnet och lika hastigt föll det. Av tidningar inhämtades, att stormen genom vattenflöde gjort mycken skada i Petersburg den 19 november.
1826. 1 november Essenska vapnet avtäckes i kyrkan.
1827. 1 februari. Konungen här.
6 september. Skeppet Linné går av stapeln på Gustavsberg.
1828. 1 maj och 13 juli. Konungen här.
1829. 2 februari. Två vargar visade sig norr om staden. (Dylikt var ej ovanligt och omtalas
då och då ännu i årtionden).
23 april. Stark köld. Isläggning ända ut i yttersta skärgården.
1830. 28 november. Jubelfest i kyrkan och staden. Ansgarsminnet och Augsburgska bekännelsen firas.
1831. Tiggarflockar hela året i Uddevalla.
1832. 26 augusti. Den nya predikstolen inviges.
2 september. Konungen här. Skänker tornur till kyrkan.
6 november. Jubelfest med anledning av Gustav Adolfsminnet.
1833. 13 oktober. Klocktornet på Agneberget färdigt.
1834. 6 juni. Skeppet Robert går av stapeln på Gustafsberg-
22 juli—26 september. Den stora koleraepidemien. Kyrkoherde Rabe har antecknat därom i kyrkoboken:
"Farsoten grasserade skäligen strängt, dock ännu swårare i Göteborg och Jönköping.
Den bortryckte omkring 200 meniskor, dock mest af arbetsclassen och fattigare folk.
Sommaren hade warit owanligt warm utan regn och afbrott. De månader, då sjukdomen härjade, war wärmen nästan lika men luften tung och tryckande, utan någon afwexling af blåst."
29 september. Frivilliga brandkåren bildas.
1 december. Tornuret hördes slå för första gång.
1835. 7 augusti. Kronprins Oskar med
gemål här.
16 oktober. Drottning Desideria på genomresa. Åtta hästar framför vagnen.
1836. I februari. (Josefinadagen). Sparbanken öppnas högtidligt för insättning på Rådhusets stora sal. Ett hundra personer jämt insatte 499 rdr bco. Dagen till ära lät man den lilla Josephina Westerdahl (lagmannens åttaåriga dotter) börja.
16 september. Judedop i kyrkan under stora högtidligheter. Tidningen förmäler:
"I söndags förrättades en ganska högtidlig och härstädes owanlig act, den skall ej på ett halft århundrade hafwa inträffat, i det att liktornsoperatören Neuman Friedmann af Judiska Nationen, född i Breslau 1804, efter föregången underwisning af Stadens Pastor, Teologiae Doctorn Herr Casten Rabe, af bemälte Doctor offentligen i en talrik församlings närwaro döptes och öfwergick till den Ewangelisk-Lutherska trosbekännelsen sarat erhöll i Dopet namnet Christian. De till denna heliga Act inbjudna och närwarande wittnen woro: Generaladjutanten och Commendeuren Herr Philip af Mecklenburg, Lagmannen och Riddaren Herr Abraham Westerdahl, Majoren och Riddaren af Kong. Swärdsorden Hert Pontus Reuterswärd, Capitainen Herr Ake Belfrage, Borgmästaren Herr Martin Bagge, Tullförwaltaren Herr B.A. d'Orchi-mont, Provincialläkaren Herr Dir S. Kjellberg, Stadsläkaren Herr Dir J. af Bågen-holm, Stadscomministern Herr C.E. Lignell, Grosshandlaren Herr C. J. Engelke, Handlandena Herrar A. Wahlstedt och Johannes Forsberg".
1838. 27 juli. Ångslupen Wadman börjar regelbundna turer mellan staden och Gustavsberg.
1839. 14 oktober. Skeppet Anders Knape går av stapeln på Gustavsberg. Under detta år byggdes den nya Träbron samt reparerades stadens kyrka.
En egenartad minneshögtid firades i Uddevalla liksom på många andra håll annorstädes i Sverige år 1840, nämligen 400-årsminnet av boktryckerikonstens uppfinning, den s. k. "secularfesten". Här i staden förelåg säkerligen en anknytning till de förut firade kyrkliga jubileerna. Något kulturellt intresserat kotteri har tagit hand om saken och lyckats utbreda entusiasmen i vidare kretsar. Händelsen visar, att Uddevalla börjar vakna upp ur domningen. Ingalunda alla grupper ville vara med om att fira Gutenbergs gärning, men de ivriga försummade ej att framhålla dess samband med reformationen och Luthers livsverk. De radikala kunde tänka på Hierta, Crusenstolpe och vetenskapernas spridning, de fromma på Luther, katekesen, Arndt, Roos och Schartau. Men kyrkfolket höll sig naturligtvis fjärran från festen på teatern.
Denna hölls onsdagen den 3 juni.
1840. 3. juni. Den föregående annonsen lyder: Ett sällskap, som är övertygat om att upplysning och arbetsförtjänst är allt vad som fordras för folkets trevnad och lycka, ger på teatern en föreställning Johannes Gutenberg eller Ljusets seger, historiskt-roman-tiskt skådespel i fem akter och därefter Musikkännarne, komedi i en akt. Biljetter i Bokhandeln à 1 rdr bco.
Det blev fullsatt salong i den gamla ladan. "En utmärkt talare utvecklade i kraftiga
ord den stora välgärning, som boktryckarkonsten varit och ännu mera måste bliva.
En allegorisk framställning därav skänkte även ögat sin njutning. I fonden syntes jordgloben, omhöljd av mörker. Bland skyarna omkring den upplyste en genius med lågande fackla främst Europa, varvid de svarta molnen skingrades. Skådespelen lyckades utmärkt väl. Varje uppmärksam åskådare hemgick, firande i tacksamt minne såväl Gutenbergs uppfinning som den vackra framställningen av densamma
Inkomsten tillfaller Idoghetsinrättningen, som nyligen stiftats för att skaffa bröd åt de fattige. som här äro alltför många."
Det var många jäsningsämnen, som slungades ut. De gammaldags voro betänksamma. Uttryck sådana som "upplysning", "ljusets seger" o. d. voro lösenord och skiljemärken vid denna tid. Det är intressant att se, hurusom böljeslagen nått fram till Uddevalla.
Skådespelet Johannes Gutenberg eller Ljusets seger behöll man där i gott minne.
Det spelades alltibland av de kringresande sällskapen och samlade alltid stor publik.
1841. 15 juli. Skeppet Hebe om 190 läster löpte av stapeln på Gustafsberg, beskådat "av en ofantlig människoskara".
I lagom tid anlände samma dag Esaias Tegnér dit med ångbåt från Göteborg. Han hade under resan haft sällskap med en häradshövding Bundsen och dennes unga nittonåriga fru. Denna levde ännu 1917 och berättade då att hans högvördighet biskopen av Växjö flirtat ganska kraftigt under vägen. Bland annat hade han påstått, att ingen ännu nekat Tegnér en kyss. Han fick ingen, men gamla fru B. ångrade sig nästan på gamla dar.
I ett av sina brev framhåller Tegnér att baden vid Gustavsberg "äro de bästa i Norden".
1842. 1 april. Kyrkoherde Ullman jordfästes i kyrkan under ofantlig tillslutning.
14 juni. Tegnér återkommer till Gustavsberg. I hans sällskap var bl.a. Bölliger, som här förlovade sig med Tegnérs dotter Disa. Tegnér skrev under vistelsen här dikter om Kasen och Emaus.
1 augusti. Altartavlan i Uddevalla kyrka avtäckes.
8 september. G. D. Björcks provpredikan. Ofantliga åhörareskaror
1843. 5 februari. Karl Johans 25-årsjubileum.
Detta år firades minnet av den gamle konungens 25-åriga regering. Det blev naturligtvis en festdag för alla lojala grupper, men Karl Johan var älskad och beundrad långt utanför deras led. Även åtskilliga av oppositionen ville deltaga i hyllningarna.
Den 5 februari var den stora dagen. Efter klockringning och dubbel svensk lösen med kanoner på Agneberget tågade folket till kyrkan, företrätt av hela Bohusläns regementes officerskår. Där predikade komminister Lewan, som gjorde tillämpning på dagens högtidlighet och säkerligen med sin finlands-svenska brytning gav stämning åt minnesfesten. Menigheten reste sig och sjöng Nu tacker Gud, allt folk.
På kvällen var på rådhussalen anordnad en finare middag för omkring 80 herrar.
Damer deltogo aldrig i dylika banketter men kunde ibland beredas tillfälle att se på
och lyssna till skålar och hurrande. Värdar voro överste Heideman och lagmanWesterdahl. Översten höll ett "kort och väl utfört" tal, varpå följde entusiastiska hurrarop och fanfarer jämte salut från Agneberget. Därpå sjöngs folksången (Bevare Gud vår kung!). Efter tidens sed hade man tillverkat s. k. transparenter, då för tiden mycket omtyckta sevärdheter. Man såg konungens namnchiffer med deviserna: Med svärdet har han tryggat vår ära. Med spiran han värnar vår frid. Vidare såg man Moder Svea med två sköldar, en lutande med årtalet 1810 och en upprest med 1843 samt uppvaktande lejon. Som artistisk bakgrund medverkade alla regementsfanorna.
Konungens skål esomoftast dracks. Därpå följde bal, vari 250 personer deltogo till klockan två på natten, varunder Då musiken spelade folksången, tändes bengaliska eldar på torget, under det att kanonskotten dånade. De flesta av de förnämsta borgarna hade illuminerat sina hus utan att överenskommelse därom träffats på förhand. "Allmän belåtenhet och tillfredsställelse livade alla". Så lyder tidningens något beskäftiga berättelse. Men det skulle gå med denna fest som med många förut i Uddevalla. Den eller berättelsen därom väckte gensägelse. Stämningen var icke enhetlig.
Efter några dagar följde i tidningen en arg insändare. Den dubbla svenska lösen, menade han, måtte ha skjutits med pil och båge, ty ingen hörde ett ljud därav. Men ingen tvivlade på att man ätit och druckit, hoppat och dansat. Omkring 140 buteljer vin skola ju ha gått åt. Men ingen må tro, att hela staden firat kungajubiléet. De firande voro officerskåren, ämbetsmän och en del handlande men ingen enda hantverkare, icke ens någon av dem som höra till de 24 äldsta. Bättre hade varit att tänka på den allmänna nöden." Det här skämmer ut oss men må vara en förebild för framtiden". Hade den summa, som jubelkalaset med dess släp, balen, kostat, använts till en småbarnsskola, hade det bättre bevarat minnet av Karl XIV Johans regerings 25-årsdag.
Detta blev givetvis icke oemotsagt, och i nästa nummer kommer en ny insändare.
Denne, som blottar en viss spänning mellan stad och landsort, har antagligen varit någon officer med boställe på landet. "Det philantropiska projectet om en småbarnsskola är här ej på sin plats. Vi lantbor anhålla att få fira en fest, såsom vi för gott finna, utan att bliva persifflerade varken för kanonskottens större eller mindre styrka eller för det mer eller mindre vin vi dricka eller för det vi ge uttryck åt vår glädje med sảng och dans".
Svaret på detta blev: Lägg bort den högvälborna tonen och håll på med drickningen
så länge krediten varar. Den som känner något högre och ädlare behöver ej bli en stillatigande åskådare för er högvälborna viljas skull.
Ytterligare ett par insändare följde.
10 maj. Det nya mudderverket började arbeta.
26 maj. Strejk på mudderverket, den första kända strejken i Uddevalla.
16 november. Stor eldsvåda härjar Mariebergs bränneri.
7 december. Stark storm och högvatten, värre än någonsin sedan orkanen 1824.
Den gamle konungen levde blott ett år efter minnesfesten och gick 80-årig ur tiden
den 8 mars 1844. Så fort sorgebudet ankommit, uppmanades stadens invånare att mangrant avlägga tro- och huldhetsed till den nye konungen.
1844. 16 mars. Adel, civila ämbetsmän samt borgerskapet avlade eden på stora rådhussalen kl. 12. Länsstyrelsen hade förordnat översten, baron Akerhielm på Saltkällan att före vara försmädlig och kritiserar högdraget: Stava eden. Tidningen, som betydligt förändrat sig, sedan redaktör Bagge avgick, vill Samtliga medborgareclasser uppträdde mangrant. Allt gick naturligtvis sina skeva gång och om ej just ordentligt, så dock tillräckligt för ändamålet. Kontroll på edsavläggelsen skedde genom listors påtecknande. Borgerskapets lista blev suddig och nedplumpad, ej underligt, då så mången blott vid lästen eller nâlen vand hand skulle skriva. Enbart magistraten och borgerskapet uppmanades att hurra, de övriga glöm Följande dag avlade coopwardieskeppare och sjömän hyllningseden.
1 december. BLT var emellertid i allmänhet högst rojalistisk till en början. Det är
bäst att återge redogörelsen för Oskarsbalen 1844 in extenso:
Klar och herrlig uppgick Oscarsdagen. Naturen sjelf klädde sig i högtidsskrud för att förkunna dagens tredubbla fest, såsom på en gâng tillhörande Gud, Konung och Fosterland. Sedan man först i Templet egnat Konungarnas Konung sin dyrkan och nedkallat wälsignelse öfwer den, hwars namn dagen bar, samlade sig Stadens Magistrat med åtskilliga af Borgerskapet, Chefen för Kongl. Bohusläns Regemente jemte öfrige här wistande Militaire och Civile Embets- och Tjenstemän samt flere Ståndspersoner från landet à stora Rådhussalen, hwarest intogs en till firande af dagen arrangerad middagsmåltid.
Dervid proponerades af Stadens Borgmästare i enkla men hjertliga ordalag underdåniga skålar för H.M Konungen, H. M. Drottningen, H. M. Enkedrotningen, H.K.H.
Kronprinsen och det Kongl. Huset, hwilka druckos under lifliga hurrarop och beledsagades med fanfarer från nämnda Regementes Musik-Corps, som med sin erkända skicklighet utförde under måltiden flera wackra stycken, deribland särskildt förtjenar att nämnas den wid senaste Kröningsfesten begagnade marsch.
Slutligen dracks en skål för Fäderneslandet och äfwen en för Uddewalla wälgång, wilken senare föreslogs af Herr Öfwersten och Riddaren von Heideman.
På aftonen war bal på Rådhuset anställd, som bewistades af 200 personer. Äfwen där tömdes en skål för dagens hjelte, den älskade Monarken, hwarefter af walda röster afsjöngs Folksången.
Rådhusets trenne wåningar woro wid tillfället rikt eclairerade, marschaller anbragte å torget och på de berg, som å tre sidor, omgifwa staden, brunno tjärtunnor, hwilket gaf en särdeles wacker anblick. Också woro stora folkmassor i rörelse för att åskåda festen utan att likwäl någon oordning föreföll. Både inom och utom hus andades allt glädje och belåtenhet. Dagen war — med ett ord - en allmän högtid i dess sanna bemärkelse.
1845. 24 juli. Kyrkoherde Björcks installation. Oerhörd trängsel.
23 oktober. Den stora olyckan vid överfärden från Carlstens fästning, 19 man drunk-
nade. 16 änkor, 60 faderlösa.
5 november. Konsert i Uddevalla kyrka.
13 december. Luciabal på Rådhuset, första gången denna benämning.
25 december. Johan Engelkes stora, relativt nybyggda garveri på öster härjas av eldsvåda, "den obehagligaste julnatten på länge".
1846. 13 juli. De preussiska järnvägsingenjörerna ankommo och började utstakningen av
järnvägen. Stor spänning, himmelsflygande förväntningar.
20 september. Ännu ett av den nye konungens besök i Uddevalla må för tidsbildens
skull refereras.
Tidningen berättar: Konungen och prins August passerade Uddevalla mellan kl. sex och sju på em. De mottogos vid södra tullen av magistraten och borgerskapet samt hälsades med tal av borgmästaren, varpå H. M. Konungen täcktes i nådiga ordalag svara. Ehuru vi även denna gång fingo glädjen att se H.Maj:t blott en kort stund, var dock entusiasmen utomordentlig. Hela den långa sträcka den Kungl. vagnen hade att passera var uppfylld av människor, som genom livliga och nästan oavbrutna hurrarop yttrade sin glädje. Drottning- och Norrtulls- samt båda Hamngatorna jämte husen vid Södertull voro smakfullt och rikt illuminerade medelst marschaller och ljus i fönstren, i vilka senare blomsterbuketter och girlander på mångfaldigt varierande sätt voro anbragta.
I Skansberget, förbi vilket den Kungliga vagnen passerade, avbrändes ett fyrverkeri, och på övre bron voro upphängda en rad kulörta lyktor, som allt gav en god effekt, dock mest sedan H. Maj:t redan passerat, emedan det då ännu icke var rätt mörkt.
Särdeles god effekt gjorde ett på en båge över bron i kronglas anbragt anglosaxiskt
krönt O åt framsidan och ett A åt frånsidan — de höga personernas namnchiffer.
21 oktober. Hushållningssällskapet sammanträder i Uddevalla. Lantbruksmöte. Skörde-utställning. Plöjningstävlan. Landshövding Löwenhjelm här.
1848. 28 maj. Ångfartyget Unionen ankommer från Strömstad och börjar regelbunden trafik norrut och söderut.
1850. 10 oktober till årets slut. Koleraavspärrning med stora besvärligheter och mycken kritik.
1851. 9 januari. Eldsvåda i C. A. Kullgrens hus vid Kungsgatan.
13 april. Stort jordskalv i västra Sverige, jämförligt med jordstötarna i december 1759 och oktober 1904. I Uddevalla kändes på söndagen strax före klockan ett två starka stötar med några sekunders mellantid. Husen skakade och fartygen darrade på vattnet såsom när ankaret fälles och en mängd kätting nedramlar, men lyckligtvis varade den allmänna förskräckelsen icke stort över en halv minut. (BLT).
28 juli. Total solförmörkelse. Observationsglas säljas av glasmästaregesäll J. Sahlsten och järnhandlare Aug. Stensson, 4 sk. bco. styck.
Ps hösten böriar en smittkopp-epidemi och fortsätter in på nästa år, dock med dödsfall.
27 december. Sista spöslitningen i Uddevalla.
ett flerdubbelt antal, som dels till sjöss, dels landvägen begåvo sig dit.
3 juli. Prosten Björcks avskedspredikan. Stor tillströmning. även frân långvaga håll,
Många stadsbor gingo förgäves till kyrkan.
1855. 8 oktober. Skepparen Emanuel Greiffs högtidliga begravning. Krimkriget hade kommit rysshatet att flamma upp, vilket röjer sig i tidningens notis om dödsfallet:
Coopwardieskepparen Emanuel Greiff (1790—1855) hade bevistat flere sjödrabbningar under det oefterrättliga krig, som under den oefterrättlige Konung Gustaf IV Adolfs sista regeringsår fördes mot den då allsmäktiga, nu vingskjutne ryska örnen, och var även tjänstgörande, då det stolta, då svenska, nu svedda, ryska Sveaborg genom den nesligaste kapitulation historien känner föll i örnens klor.
Såsom underofficer vid K. Svea Artilleriregemente bevistade han fälttåget i Norge 1814. Han är således en av de få intill våra dagar kvarlevande fäderneslandets söner, som för dess ära stritt och lidit många vedervärdigheter.
Slute sig rätt många medborgare till liktåget och ledsage honom till hans sista vilorum.
Sådan som stämningen var, kan man antaga, att denna uppmaning ej förklingade ohörd. Emanuel Greiff hade på senare år förestått en enskild navigationsskola i Uddevalla. Så länge man haft fattiga lantvärnsmän och knektar omkring sig i större antal, hade de fått svälta för sig själva. Ingen hade brytt sig om dem. Nu började de bli fåtaliga, och de sista av dem fingo röna en märklig uppvärdering.
29 oktober. Elektrisk telegraf är installerad i tredje våningen på Rådhuset.
1856. 23 oktober. Murarna till Kampenhovs spinneri börja resa sig.
1858. 2 september. Bohusläns konstförening bildas. Utställning anordnas i Uddevalla fram till den 16 december.
1859. 19 januari. Under hembogsering av en mastspira från Gustavsberg drunkna vid Häste-
pallarna smeden Anders Ljunggren (1822—1859) och tre andra personer.
26 april. Stor eldsvåda ödelade sex kvarter omkring Drottninggatan både norr och
söder om älven.
1 september. Briggen Nekrosen om 83 läster gick av stapeln på Gustavsberg.
17 september. Ny stor drunkningsolycka. Ångbåten Elfkullen stötte utanför Gustavsberg samman med en segelbåt, varå befunno sig 13 personer. Av dessa drunknade sex. 20 september. I kvällningen tändes gaslyktorna på stadens gator för första gången.
25 september kom Karl XV hit för första gången som konung.
BLT: Hans Majestät täcktes inlåta sig i samtal med flere, tagande reda på förhållandena i vars och ens fall. Försökande, att icke begagna något bombastiskt i våra uttryck kunna vi säga, att alla voro intagna av Hans Majestäts konungsliga men dock sig ej högdragna sätt, av hans vänlighet och av den livlighet, med vilken han meddelade Vi tala ej om det vackra könets förtjusning, med vilken de betraktade den höga, hjältelika gestalten. Nästan alla fönster voro fullsatta med qwinnliga åskådare.
Under hela året 1859 härjade rödsot och kolera, som krävde 84 dödsoffer.
1860. 10—11 maj. Stor eldsvåda i de båda kvarteren väster om Torget.
gården.
18 september. Under stor tillslutning jordfästes Wilhelm von Braun på Norra kyrko-
27 september. Hallmans bokhandel flyttar efter branden till det bekanta "hörnet".
29 september. Trehundraårsminnet av Gustav Vasas död firades med stor högtidlig-het. Man samlades vid Rådhuset, varifrån processionen avgick till kyrkan. Den utgjordes av ej mindre än femtio led av borgerskapet förutom skolungdomen, som avslutade tåget. Kyrkan var till trängsel fylld. Sedan hölls fest på Rådhuset med musik, deklamation och högtidstal av rektor Rodhe. Skolungdomens nyligen erhållna vapen voro i fonden uppställda i halvcirkel, omgivna av blommor och fanor. "Dessa gevär, vilkas bestämmelse är det uppväxande släktets inövande till betryggande av fäderneslandets frihet och självständighet, fingo vid detta tillfälle tjäna som ljusets här-older, i det att piporna begagnades som ljusstakar och bajonetterna bildade en sol, som angav inscriptionen: Den 29 Sept. 1560. En damkör medverkade, vilket visar, att även qwinnan med intresse omfattar fäderneslandets dyra minnen och livas av känsla för dess frihet och ära". Skolungdomen representerades av ett tjugutal gossar, som deltogo i sången.
13 december. Talrikt besökt möte på Rådhusets stora sal för bildandet av en Uddevalla Skarpskyttekår. Förhandlingarna öppnades av majoren och riddaren M. Koch, som höll ett ganska lyckat och allvarligt fosterländskt föredrag, vari han redogjorde för idén av Skarpskyttekårens bildande, utgående från den synpunkten, att i händelse av ett fientligt anfall och särdeles från Rysslands sida, ifall en folkbeväpning bleve nödvändig. medlemmarna av kåren kunde användas som befäl. Det beslöts, att det till en början ej är nödigt, att var och en förskaffar sig gevär. Sjuttio personer antecknade sig genast, varpå befälhavare utsâgos.
1861. 8 oktober. "Monumentet", Wilhelm v. Brauns gravvård, avtäckes.
1862. 28 maj. Uddevalla museum öppnas i hyrd lokal vid Kungsgatan, garverifabrikör C.M.
Anderssons hus.
15 september. Den nya teatern inviges.
12 november. Det nya läroverkshuset (nuvarande Agneberg) inviges. Tidningens referat må återges: Stunden var för ögonblicket högtidlig och allvarsam, för framtiden hoppgivande och värdefull.
Kl 1/2 11 samlades i gamla skolhuset Skollärarepersonalen, kommitterade för byggnaden, Ephori suppleant, Regementschefen och Riddaren Nauckhoff, medlemmar av stadens Magistrat och Borgerskap samt åtskilliga Militära och Civila ämbetsmän och personer, uppgående till ett antal av omkring 100. Dessa företrädda av lärjungarna med deras fana i spetsen avgingo i procession under klockringning till nya skolhuset, där vid ankomsten skolungdomen stannade på ömse sidor av trappan, över vars början vid ingången fanor svajade, bildande en hay, genom vilken processionen upptågade till den nya skolans stora och elegant inredda festsal, varest den mottogs av Bohus Läns Regementes musikkår, som från läktaren blåste Björneborgsmarschen. Sedan processionen intagit sina sittplatser mitt i salen — runt omkring väggarna voro soffor, som förut intagits av Stadens Damer — inkom ungdomen och uppställde sig på ömse sidor om processionens deltagare.
Efter en psalm, ackompagnerad av regementsmusiken, uppträdde skolans Rektor i katedern och avhandlade i ett längre, vackert och särdeles lyckat tal skolväsendet från dess första uppkomst till närvarande tid med en förmaning till ungdomen att vara flitiga och nyttigt använda den tid, som nu erbjudes dem till förkovrande av och framsteg i kunskaper. Sedan uppställde sig sångkören vid katedern och utförde en kantat med ackompagnement för en mindre orkester av sångläraren (A. Lugner).
Därefter uppträdde Överste Nauckhoff i Biskopens ställe och tillkännagav, att han av Ephorus, som själv var förhindrad att inställa sig, blivit anmodad att förklara, att den nya lokalen för läroverket nu vore öppnad för begagnande. Nu besteg Regementspastor Forsberg katedern och höll en kort bön jämte Fader Vår och Herrens Välsignelse. Slutligen avsjöngs från läktaren sjunde versen av psalm 500. Den högtidliga akten stämde sinnet till allvar, och då allmänheten utgick, utfördes å nyo Björneborgsmarschen.
För att ytterligare förhöja dagens högtidlighet ägde en subskriberad Middag rum kl. 9 em. å stadens Rådhus, vilken var bra arrangerad med tillhörande Taffelmusik och ganska livad sinnesstämning.
Första skälen, som i underdånighet föreslogs av Skolans Rektor Rodhe, var för Hans Majestät Konungen, vilken tömdes under fanfarer och hurrarop samt folksångens avsjungande. Åtskilliga andra skålar anbragtes, såsom för läroverket, Rikets ständer, Stadens invånare, som så frikostigt bidragit till den vackra och dyrbara byggnaden, för överste Nauckhoff eller egentligen för Stiftets Biskop, i vilkens stad och ställe han företrädde, för Byggmästare Rapp, som utfört arbetet i sin helhet till allmän belåtenhet, för Stadens Magistrat och för Herrar Kommitterade för skolbyggnaden, för
vilka senare en deltagare i middagen uppläste versar:
Vi ära krigarns värv, som fosterlandet värnar.
Ej gamla Svea än sin livvakt saknat har.
Vi ära andens kamp, som emot mörkret spjärnar, och tanken, stadd på flykt, till ljusets rymder far.
Fortsättningen är svag och krystad.
(Andra delen av Fänrik Ståls Sägner hade just utkommit, vilket förklarar förkär-
leken för Björneborgarnas masch).
27 december. Val för första gång av Stadsfullmäktige. Fastän blott 91 personer deltogo måste valet utsträckas till en tid av tre dagar. 25 fullmäktige valdes. Ingen som helst agitation har lämnat spår efter sig.
1863. 15 januari. Stadsfullmäktiges första sammanträde.
18 september. Uddevalla museum flyttar till gamla läroverkets hus vid Kungsgatan.
31 oktober. Stark sydvästlig storm rådde, påminnande om 1824. På södra sidan
steg vattnet till Valkesborg, inneslöt Reparebanan, teaterhuset m. fl. och nalkades Lancasterskolan. Södra Hamngatan var från Stenbron så översvämmad, att man fick vada till knät i vatten. På norra sidan var det ändå värre. Vägen till Badhuset (ute på Badö) var osynlig. Endast det lilla huset och några träd voro synliga. I Fabriken (Kampenhof) var vattnet ett par alnar högt, så att flera personer hava varit sysselsatta med att pumpa hela dagen och natten. I Gasverket simmade möblerna omkring. Uppe på Hamngatan låg en större båt och en mindre jakt mitt på ångbåtsbron (kajen) jämte två pråmar och grova bjälkar. Tullbåten låg på Västerlånggatan och en lasteka vid Schweizeriet (Stadshotellet). En annan båt, lastad med grisar, gick ett par hundra alnar längre upp åt gatan.
Stormen var likaledes svår. Omkring 20 st. staket föllo omkull. Vidare sönderslogos en mängd glasrutor ur gaslyktorna och nedkastades takpannor. På Gasverket avslets halva taket. På västra gaveln av kyrkans tak bortslets zinkbeklädnaden. ///
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar