Vändbassängen

Benny Andersson frågar:

"Vad jag har hört är det att förr seglade fartyg med last ända in till i höjd med Västerbron och för att sedan komma ut från hamnen fanns det en s.k. ”vändplats” där fartygen vändes med hjälp av hästar… stämmer det och finns det någon bild över
det ”vändplatsområdet” i så fall".

Det är mycket riktigt vändbassängen som Benny frågar om. Det är också riktigt att stora segelskutor tog sig ända in till i höjd med nuvarande Västerbron. Men det var när hjulångaren Uddewalla första gången kom till sin hemmahamn 1852 som man upptäckte att det måste göras någonting.

Som bilderna visar hade Uddewalla skovelhjulen på sidorna vilket gjorde att svängradien blev extremt stor. Uddewalla kunde helt enkelt inte vända i den trånga hamnbassängen. Vad gör man då man har köpt en sprillans ny hjulångare som inte kan vända i sin egen hemmahamn?

Jo, man fick helt enkelt vara praktisk och gräva ur ett stort hack i kajen och där muddra och klä in hålet som uppstod med en ny kajmur. Det blev den sk vändbassängen.

Som framgår av den övre bilden kan man ana att nuvarande Västerbron går ungefär där Uddewalla ligger förtöjd. Uddewalla blev den enda hjulångaren i skärdgårdstrafiken och efter en tid kom det nya ångbåtar med propeller och roder i stället för skovelhjul. Det blev betydligt enklare att navigera dessa och vändbassängen behövdes inte längre.

På den övre bilden ser vi Stenbron som gick mellan Drottninggatorna. 1884 ersattes den av Järnbron, som hade byggts vid Göteborgs Melaniska Verkstad. Stenarna i Stenbron användes därför till att fylla igen vändbassängen.//