Promenader i staden och dess utkanter 1903 - Kråkhagen

 
(Innan järnvägen byggdes.)

BOHUSLÄNINGEN I MARS 1903:

PROMENADER I STADEN OCH DESS UTKANTER

"Ut i världen brusade det inom mig och så hamnade jag - å Kråkhagen. Nåja, långt värre kan man råka ut för då man ger sig ut på äventyr. Från att vara en liten enkel ladugårdsidyll med en röd stuga för ängens och kossornas vakande och vårdande tjänsteandar har denna plats länge sedan ryckt fram i första ledet bland dem, vilka närmast stadens centrum - således mest till gagn - erbjuda mark för nybyggnader. Redan det är anledning nog att väcka intresse.

Och icke skola vi Uddevallabor stöta oss på namnet. Då våra älskvärda grannar kalla oss själva korpar och vi förmodligen även gjort oss förtjänta därav böra vi ej alltför mycket förarga oss över kråkorna, om det verkligen finns sådana här, fast jag aldrig sett några. För övrigt är stället nu omdöpt till "Fridensborg". Uppenbart tycks man dock icke tro på, att någon absolut frid kommer att råda i denna nyuppröjda stadsdel mer än i de gamla.

Åtminstone benämner man den fortfarande Kråkhagen och så får den kanske heta, tills tusenåriga riket kommer och alla stadens stridstuppar, för att icke tala om hönsen, gå och blåsa i fridsbasun.

När vi idag bege oss dit ut tillsammans, skall jag först och främst sätta er in i ett och annat ur platsens äldre historia och vad som eljest i samband därmed förtjäna uppmärksamhet. Jag gör det så mycket hellre, som det ju är mig ganska väl bekant. att allt dylikt har sitt särskilda intresse för er.

De tillgängliga källorna gå tillbaka till 1791. "Kråkehagen" innehades då av avlidna fabriquörskan Elisabet Bergs arvingar. Vid 31 oktober samma år förrättad auktion inropades ängen av Mickael Koch & söner för 185 riksdaler 24 skillingar specie; men nämnda herrar avstodo i godo sin rätt till förmån för handlanden Samuel O Bagge, vilken anmält sig som "bördeman". 

Jämt på dagen trettioett år därefter nämligen 1822, gick Kråkhagen åter under klubban, denna gång - jämte Wasslehagen, som nu tillhör Annegreteberg - utmätt hos sterbhuset efter nämnde Bagge för skuld till löjtnant M L von Schoultz. Ängen som beräknades utgöra 2 ½ manslått var då värderad till 500 riksdaler banko, men inropades av S. själv för 655 dito, varefter han dagen därpå mot samma belopp frånräknat femman i banko, överlät den till hökaren Nils Wessman...... 

Kråkhagen stannade i Wessmanska släkten till 1896, då den under hand försåldes till herr J A Zetterqvist. Det var denne förbehållet att sig själv ovetande ge första uppslaget till den hos oss enastående byggnadsverksamhet, som utvecklats runt omkring här. 

Redan året efter det stället övergått i hans ägo uppfördes en vacker villa i två våningar med tillsammans sju rum och två kök jämte ett par tamburer. Därvid stannade det dock tills vidare. Han hade köpt egendomen icke minst för att få ett litet jordbruk att syssla med och hans närmaste omsorg var nu att bygga en ordentlig ladugård. Därjämte tillfredsställde han sin gamla kärlek till planteringar genom att anlägga en sådan framför villan. Kort sagt, allt ordnades blott med tanke på att skapa ett stilla fridfullt, halvt om halvt lantligt hem. 

Men det skulle bli annat av. Tiden för vår stads långvariga dvala var ute. Herr Oddevold, den gamle sjusovaren, började gnugga sig i ögonen och fann äntligen att mycket måste göras här, om icke den allmänna utvecklingen skulle lämna oss långt bakom sig. Dessutom ställde den motsedda längdbanan direkta krav på samhället, helt enkelt oavvisliga, så vida ej redan de närmaste fördelarna av den skulle spårlöst rinna bort. Och till de därvid i första hand oundgängligaste åtgärderna hörde, som ni minns, att göra det mindre trångbott för den allt talrikare befolkningen.

Nu var det för Kråkhagens nye ägare förbi med drömmen om en stilla, avskild vrå bland bergen. Den ena byggnaden efter den andra klängde sig fast däruppe, och till sist fann han intet annat återstå än att själv bokstavligen uppgiva gärdet. Även här började marken styckas till tomter.

Låt oss se, vad som redan blivit gjort för platsens bebyggande. 

Det verkar som järnvägen börjat byggas.

Närmast har vi det koketta tvåvåningshus, nästan en kvadrat med ett hängtorn i sydöstra hörnet, vilket uppförts av herrar Berglund & Eliasson. 

Strax bredvid är ock grund lagd till en annan byggnad, men då järnvägen kommer att stryka fram över tomten, har arbetet här måst upphöra. Däremot skall inom kort ett hus få plats mitt emot villans västra gavel. 

Gå vi nu för ro skull längs bergknallarna, som bildar Kråkhagens gräns i öster, komma vi fram till maskinisten A G Bengtssons lilla trevliga villabyggnad. Resande sig högt vid den hit upp dragna Skolgatan, tager slutligen mjölnaren K M Johanssons hus i två våningar uppmärksamheten i anspråk, icke blott genom sina jämförelsevis betydliga dimensioner, utan även såsom synbarligen mera solitt byggt än de flesta, vilka komma till stånd i första rummet för uthyrning. Det inrymmer tillsammans åtta bostadslägenheter, nämligen fyra om två rum och de återstående om ett rum, alla med kök. 

Därmed har vi uppfångat i flykten det hittills åstadkomna nydaningsarbetet å Kråkhagen. Dennas areal, enligt senaste uppmätningen 1 tunnland 21 « kappland, lämnar emellertid god plats för flera byggnader och de låta nog icke länge vänta på sig. 

Nyss nämndes att järnvägsanläggningen tager en del av området i anspråk. Och det kommer naturligtvis inte att stanna vid den nämnda tomten. Ehuru banans riktning här ännu ej är definitift bestämd, blir alltid herr Zetterqvists trädgårdsplantering mer eller mindre tillspillogiven. Men han tröstar sig nog med, att om också nya kommunikationsleder göra intrång på en och annans område, äro de dock till ovärderligt gagn för det allmänna och därmed även i sin mån för var och en enskild.

 H M  (redaktör Halfdan Mörk - Gunnars anmärkning)

Kråkhagen - Skolgatan 6   ///