När jag blev erbjuden nya fönster till min villa, men tackade nej

Foto BHK Karlsson

Här kommer en historia ur levande livet. Som många vet var jag brottaren Frank Anderssons kapten när han gjorde lumpen på idrottsplutonen 1981-82. Det var såklart väldigt speciellt att ha honom på plutonen. Han väckte stort intresse och vi, kollega Gösta Olsson och jag, "drabbades" av detta på olika sätt.

Det var första året vi hade idrottspluton på I 17 och ganska snart skulle det visa sig att en sak som var svår att hantera var ledigheter. I normalfallet skulle kompanichefen yttra sig och beroende av ledighetens längd högre chefer. Det var mycket opraktiskt. Den första ledighetsansökan jag fick handlade om en VM-tävling i segling i Australien. Idrottsmannen/soldaten skulle behöva vara ledig i 3-4 veckor för att kunna representera Sverige.

Jag var tvungen att besöka regementschefen överste Lars Löfberg för att diskutera saken. Efter en stund sa Löfberg: "Vi gör så här: Du sköter samtliga ledighetsansökningar!" - Betyder det att jag också är den som beslutar om ledigheterna? frågade jag. - Javisst, på något annat sätt kan vi inte ha det, blev svaret.

Det skulle visa sig vara ett klokt beslut. Jag kände stort stöd från Löfberg när jag i fortsättningen hanterade alla ledighetsanökningar. Givetvis pratade vi inte högt om detta.

En historia minns jag särskilt och det gällde dubble brottningsvärldsmästaren Frank Andersson, eller 0509 Andersson som vi kallade honom.

Brottningsförbundet hade Myresjöhus och Myresjöfönster som huvudsponsor. Under utbildningsåret funkade det bra. Men när förbundet ville ha iväg Frank till ett landslagsläger tillsammans med Polens brottningslandslag blev det jobbigt. Vi löste det smidigt. Brottningsförbundet fick ordna lägret på regementet så slapp jag ge 0509 ledigt. 

Både svenska och polska brottningslandslaget var mycket nöjda med lägret på I 17. Säkert berodde det också på att i köket på militärrestaurangen jobbade polskfödda Barbara och hon fick ledigt för att tolka. Det var en ovärderlig hjälp. Här ses hon tillsammans med två av polackerna.

Men nu kommer jag till det jag egentligen skall berätta. Jag hade ofta kontakt med Franks sponsorer och nu kom de med en svårsmält begäran. De hade lag upp en jättedyr sponsorkampanj i Stockholm så nu ville de ha Frank med i tre dagar. Och det var mitt i vår slutövning så det var ju en nöt att knäcka.

Jag gjorde som jag brukade göra. Jag diskuterade med Frank. Han gjorde mitt beslut lätt och sa att han ville inte vara ledig utan skulle vara med på plutonens slutövning.

Jag meddelade förbundet detta och de blev ju helt förtvivlade. Kampanjen var jättedyr och jag kände att jag hade ödelagt den.

Men, de gav sig inte utan vände sig till regementschefen som meddelade dem att det var jag som hanterade alla ledighetsansökningar. De kom tillbaka till mig och bönade och bad men jag stod på mig.

Någon dag senare ringde de igen och hade med dig en representant för brottningsförbundet i samtalet. De undrade om jag hade ändrat mig? Nej, blev förstås svaret.

Då frågar sponsorn Myresjöhus/Myresjöfönster och jag hade hus? Ja, sa jag.  - Du får nya fönster till hela huset, erbjöd de. 

För en millisekund tänkte jag på det trasiga takfönstret, men tackade nej. 

De var ledsna men 0509 Andersson och jag var glada.  Vill du läsa mer om mina minnen med Frank så klicka HÄR . Här berättar jag om hur jag utnyttjade Frank i ett vällovligt syfte.   ///