Barnhusdirektör Benjamin Bagge

Benjamin Bagge (1733–1792) var en mycket viktig person i Gustafsbergs historia och utsågs av donatorn Anders Knape Hansson att ta över rodret efter honom.

Efterträdare till Knape

När Gustafsbergs grundare Anders Knape Hansson avled 1786, var det Benjamin Bagge som tog över som förvaltande direktör för barnhusinrättningen. Han innehade denna betydelsefulla post fram till 1791 (han avled året därpå, 1792). Att Knape valde just Bagge till sin efterträdare visar på ett stort förtroende, då Knape var oerhört mån om att barnhuset skulle skötas enligt hans och hans avlidna hustru Katarina Hegardts strikta och kärleksfulla riktlinjer.

Vem var Benjamin Bagge?

Benjamin Bagge föddes 1733 och var en framgångsrik handlande i Uddevalla. Han levde hela sitt liv ogift och fick inga egna barn, men kom genom sin roll som barnhusdirektör att bli en fadersfigur och beskyddare för de många obemedlade bohuslänska pojkar som fick sin skolgång och ett hem på Gustafsberg.

Porträttet i Gubbrummet

I det anrika "Gubbrummet" inne i Societetshuset på Gustafsberg hänger porträtten av stiftelsens förvaltande direktörer genom tiderna, och där har Benjamin Bagge sin självklara plats som den andre direktören i ordningen, direkt efter Anders Knape.

Vad hände på Gustafsberg och i Uddevalla under de åren som Bagge var direktör?

Under Benjamin Bagges tid som direktör (1786–1791) hände det faktiskt en oerhört dramatisk sak i Uddevallas historia. Det var en tid av stor orolighet och staden blev till och med ockuperad av en utländsk armé!

Här är några av de mest anmärkningsvärda händelserna i staden och på Gustafsberg under de år som Bagge styrde barnhuset:

Tyttebärkriget och ockupationen av Uddevalla (1788)

År 1788, mitt under Bagges tid som direktör, hamnade Uddevalla i centrum för en stor militär konflikt som kallas Tyttebärkriget (eller Teaterkriget). Kung Gustav III hade anfallit Ryssland, vilket ledde till att Danmark-Norge, som var allierade med Ryssland, drogs in i kriget och anföll Sverige från väster.

I slutet av september 1788 tågade en stor dansk-norsk armé, ledd av prins Karl av Hessen, in i Bohuslän. Efter att ha besegrat svenskarna i det kända slaget vid Kvistrum norr om Uddevalla, marscherade fiendehären rakt in i staden och ockuperade Uddevalla den 1 oktober 1788.

Detta innebar att invånarna – inklusive barnen och personalen ute på Gustafsberg – plötsligt befann sig i en krigszon. Uddevallaborna fick bland annat utstå tunga inkvarteringar när främmande soldater skulle inhysas och utfordras. Som tur var blev ockupationen kortvarig, och trupperna drog sig tillbaka i november samma år efter påtryckningar från andra stormakter.

Tyttebär är det norska ordet för lingon och det sägs att soldaterna var tvungen att äta tyttebär i skogarna för att överleva.

Att befästa Knapes livsverk

När Benjamin Bagge tog över rodret 1786 hade Gustafsbergs barnhusinrättning bara varit igång i tio år (den öppnade 1776). Bagges stora uppgift blev att befästa verksamheten och se till att allt sköttes exakt enligt det testamente som grundarna Anders Knape och Catharina Hegardt hade skrivit 1772. Pojkarna levde ett inrutat men för tiden mycket bra liv; de fick mat fyra gånger om dagen och egendomen försåg barnhuset med färsk mjölk och kött. De fick även studera ämnen som musik, språk och slöjd, vilket var högst ovanligt för obemedlade barn på 1700-talet.

Surbrunnen och de tidiga badgästerna

Långt innan Gustafsberg blev den kungliga societetsbadort vi ofta tänker på idag, spirade bad- och brunnskulturen under Bagges år. Redan på 1720-talet hade man upptäckt en hälsokälla (surbrunn) på området, och det hade blivit populärt att åka ut dit för att "dricka brunn". I slutet av 1700-talet började man dessutom bada i havsvattnet från flottar ute i Byfjorden, vilket gör att Gustafsberg räknas som Sveriges äldsta badort. Även om det stora nationella genombrottet för badorten kom först 1804, fick Bagge utan tvekan hantera en ström av hälsosökande besökare vid sidan av sitt ansvar för barnen.

Bagges korta men intensiva år som direktör innefattade alltså allt från att bygga upp skolans vardagsrutiner till att navigera genom en regelrätt militär ockupation av hemstaden!

Det skrevs inga direktionsprotokoll under Knapes tid, men det började man med i och med Baggas tillträdande. Jag har varit ute i arkivet för att se om det i protokollen finns omtalat krigshändelserna. Tyvärr blev jag tvungen ganska snart att ge upp. Protokollen finns, men de är skrivna med den tyska handstilen som gör att det är mycket svårläst.   ///