Det var en god tillströmning vid vandringen på Norra kyrkogården igår söndag. Vädret var kanskeinte det bästa, ömsom regn, ömsom sol.
Norra kyrkogården i Uddevalla har en rik och mångfacetterad historia som speglar stadens föränderligabehov och tider. Innan den stora stadsbranden 1806 var Uddevalla i huvudsak försörjt med tvåbegravningsplatser: en omedelbart söder om Uddevalla kyrka och en på andra sidan Bäveån – platsen där en gång även Bäve kyrka låg, förstörd omkring 1600. Dessutom användes själva kyrkans golv som begravningsplats, där många invånare vilade under sina gravhällar. Man haderedan från 1783 bestämt att begravningar inuti kyrkan inte längre skulle vara tillåtna, även omförändringen tog tid att genomföra.
Efter branden 1806 uppstod alltså ett tydligt behov av en ny begravningsplats. Tillsammansmed Bäve socken bestämdes det att man skulle anlägga två separata kyrkogårdar: den Norraför Uddevallaborna och den Östra för invånarna i Bäve, även om handelssocieteten i Uddevallasenare slog sig ihop med Bäve kring den senare begravningsplatsen. Den plats som tilldeladesNorra kyrkogården låg på Rådmansängen, ett område norr om staden, och här invigdes kyrkogårdenår 1809 – trots att den ansågs vara något alltför belägen utanför stadens centrala delar. Denförsta Uddevallabon som fick vila där var då prosten och kyrkoherden Mattias Schröder varsgrav inledningsvis placerades längs den norra muren, intill mittgången. Under årens lopp utvidgades Norra kyrkogården i två omgångar. Först 1850 genomfördes enmindre östlig utvidgning, och sedan 1878 gjordes en större expansion mot nordost, vilketnästan fördubblade kyrkogårdens ursprungliga yta. Denna utvidgning medförde att vissa gravars placeringar förändrades, bland annat att Mattias Schröders grav inte längre låg ihopintill den gamla muren. Fast en del av den ursprungliga muren, ungefär en meter, bevaras än idag – den syns som stöd bakom Wilhelm von Brauns grav, ett minnesmärke som många gårförbi längs mittgången.
En annan intressant detalj var att avståndet mellan Uddevalla kyrka och Norra kyrkogårdenväckte diskussioner redan tidigt. Det ansågs nämligen vara alldeles för långt, vilket ledde till förslagom att bygga ett gravkapell på kyrkogården. Förslaget gick fram och tillbaka under lång tid,men fick sin vändpunkt 1917 då släkten Sanne donerade pengar som gjorde att ett gravkapell närmarekyrkan så småningom blev möjligt. År 1957 genomfördes dessutom en omfattanderestaurering av Norra kyrkogården – då byggdes en ny huvudingång från staden, flera av murarna runt kyrkogården renoverades och även själva kyrkogårdsbyggnaden fick nytt liv.
Det är fascinerande hur historien om Norra kyrkogården inte bara speglar tidens praktiska behov, utan också visar på en livslång dialog mellan stadens invånare, deras traditioner och deras sätt att minnas de som gått före. Kanske är det här en ingång till att utforska hur andra begravningsplatseri Uddevalla också speglar områdets kultur och historia, eller hur restaureringsinsatser genom åren harbevarat dessa platser som levande minnesmärken.
