Biljakter och vansinneskörningar är något man kopplar till storstäder och inte till lilla Uddevalla. Men här har faktiskt hänt en del – nyårsafton 1945/46 stal två kraftigt berusade ungdomar stadsläkare Åhréns bil utanför Carlia och gav sig ut på en vansinneskörning som slutade med en krasch vid Sörvik varvid den ene omkom.
Innan vi går in på vad som hände på morgonen söndagen 19 juni år 1977 så några ord om Sölving Holmström.
Sölving Holmström var en av Sveriges mest legendariska brottslingar av den gamla stammen – yrkeskriminell men ändå känd som en gentleman. Specialiteten var kassaskåpskupper men det var rymningarna som gjorde Sölving legendarisk och till rikskändis.
Han föddes 7 juni 1918 i Skellefteå som son till en bagare. Familjen flyttade efter några år till Stockholm där mamman dog när Sölving var i 10 års-åldern. När hans brottsliga bana startar har jag inte tagit reda på men år 1953 dyker han upp i rikspressen för första gången misstänkt för flera kassa-skåpsbrott och året därpå dyker rubriker upp som ”Långholmsrymmaren” och så fortsätter det i drygt 20 år. Flera av rymningarna är väldigt spektakulära och väcker stor uppmärksamhet – det sägs att vid ett tillfälle var 1500 poliser ute och letade efter honom. Sölving beskrivs som livsfarlig desperado – speciellt efter en våldsam bilkrasch i juli 1956 vid Olsäter i Värmland där två personer omkommer. Men Sölving blir senare frikänd och föraren av den andra bilen döms för vårdslöshet i trafik.
Det var inte bara rymningarna som gjorde Sölving Holmström känd utan även levernet i form av vackra damer, champagne, snobbig klädsel och stora bilar.
1965 placerades Sölving på den öppna kriminalvårdsanstalten Västergården mellan Brålanda och Mellerud. Det leder till en stor skandal inom kriminalvården med krav på generaldirektörens avgång. Det visar sig att när man trott Sölving låg och sov så smet han ut och träffade kumpaner och genomförde ett 20 tal kassaskåpskupper och många bilstölder.
Hösten 1970 döms Sölving till fyra års fängelse men rymmer strax innan midsommar och grips slutligen i Ulricehamn senare under sommaren 1971.
Det har skrivits många artiklar genom åren i olika tidningar – den sista undertecknad sett är från Kvällsstunden 2023 – och i samtliga fall anges 1971 som slutåret för Sölving Holmströms kriminella verksamhet. Men detta är alltså fel – 1977 är det dags igen.
Exakt hur det startade är inte klarlagt – Sölving påstår i förhör att han efter ett dygns festande lördagen 18 juni i Göteborg blev erbjuden att köpa en Mercedes 280 CE för 500 kr vilket han nappade på. Bilen var splitter ny och visade sig ha stulits på Philipssons parkering, troligen samma dag. Sölving’s tanke var att åka till Norge och sälja bilen. Han ”råkade” få med sig två gamla kumpaner/dynamitarder som hette Hans (54 år) och Lennart (42 år), själv var Sölving 59 år.
1977 års Mercedes 280 CE – i ”rätt” färg. Fotot publicerat
med tillstånd från berörd bilfirma.
Tidigt söndag morgon kör de in i Uddevalla för att fortsätta E6 norrut – påstår man. Men något går snett – Sölving var inte medveten om den nya motortrafikleden genom staden och hamnar på Fjällvägen. De passerar Hovhult och inser efter ett tag att denna väg inte leder till Norge. Vid Äskedraget svänger de in på vägen mot Kopperöd för att vända. Just då, ca 07:30, möter de en polisbil ute på en rutinkörning – troligen för att hitta onyktra bilister som kör småvägar.
Poliserna, Bengt och Kent, tycker
att föraren i den bruna exklusiva Mercedesen ser lite rödmosig ut och beslutar
att vända efter för att göra en kontroll. När detta upptäcks av Sölving så ökar
han farten – hur mycket är oklart och poliserna tappar kontakten. Sölvings
tanke är att köra in på någon sidoväg för att komma undan. Det blir Melodivägen
vilket visar sig vara ett ödesdigert misstag – det är en ändgata. Och personer
som är ute på morgonpromenad har uppmärksammat ljudet av skrikande däck och
sett då man svängde in på Melodivägen och kan peka åt polisbilen vart
Mercedesen tagit vägen. När poliserna svängt in på Melodivägen ser man hur
Mercedesen kör rakt igenom de bommar som finns i änden på gatan och fortsätter
rakt fram på det som är en gångväg. Vid Melodivägen 8 kör man igenom
ytterligare en bom (se bild) och fortsätter över gräsmattor och lekplats mot
Serenadvägen 17. I farten råkar man köra över ett 5 meter långt cykelställ som
fastnar vid höger kofångare. Poliserna tappar tidvis kontakten med Mercedesen men
har inga problem att följa dess framfart. Man ser hur passageraren på
högersidan öppnar dörren för att försöka sparka loss cykelstället. Via
Balladvägen, Gånglåtsvägen och Hovhultsvägen är man åter ute på Fjällvägen och
färden fortsätter mot centrum. När man åter passerade Melodivägen lossnade
cykelstället.
Den genomkörda bommen vid Melodivägen 8
Under tiden jakten på Hovhult pågår lyckas poliserna få kontakt med kolleger (Staffan och Tom) i en annan radiobil och dessa kör till korsningen vid Ramnerödsskolan och Staffan går ut med stoppspade och polisbilen ställer sig nedan för att spärra vägen.
När Staffan får syn på Mercedesen bedömer han hastigheten till minst 90 km/h och när han håller upp stoppskylten så minskas farten något men bilen kör rakt mot honom och han får slänga sig åt sidan. För att komma förbi polisbilen nedanför kör Mercedesen över en lägre refug till höger och fortsätter på gångbanan och sedan tillbaka igen och ned mot centrum.
Mercedesen ökar farten så att
polisbilarna inte hänger på grund risken för allmänheten. Minst ett rödljus
passeras och när Mercedesen nått Västerlånggatan så körs bilar om på båda sidor.
Färden fortsätter in på Norra Hamngatan sedan Stora Nygatan och Västgötavägen
mot Färgelanda.
Grov skiss över färden på Hovhult. Karta från Eniro.
Poliserna hänger på men lyckas inte komma i kapp – de bedömer Mercedesens fart till långt över 200 km/h vilket senare bekräftas av en av medpassagerarna. Men man tappar inte kontakten helt – på några raksträckor så ser man Mercedesen i fjärran. Sedan märker man att man kommer närmare och närmare och strax innan Färgelanda öppnas ena bildörren och ett föremål slängs ut för att uppenbarligen stoppa poliserna men det hamnar i diket. Det visade sig senare vara en större kofot. Strax efter börjar det ryka om Mercedesen.
Färden går långsammare och
långsammare och en bit efter vägkorsningen vid Volvofabriken (nuvarande IAC)
blir det stopp och föraren rusar ut och springer upp för en slänt till höger om
vägen.
Poliserna springer efter och en av dem uppfattar att föraren har ett vapen och skjuter ett varningsskott. Detta har ingen inverkan varvid man skjuter verkanseld varvid ett skott träffar Sölving i högerarmen och jakten är över. De övriga två sitter kvar i bilen - säkert glada att de överlevt. Det visar sig att oljetråget skadats vid framfarten på Hovhult.
Dagen därpå är händelsen en stor nyhet i rikspressen och Bohusläningen har en stor artikel på första sidan med rubriken ”Polis sköt dynamitard i Uddevalla”. Men sedan är det tyst i pressen och det framgår aldrig vilka personerna var.
Åren gick och jag glömde det hela tills jag en dag stötte på berättelsen om Sölving Holmström i någon veckotidning. Allt föll på plats men det är först som pensionär jag fått tid att få fram fakta i målet.
Det mesta stämde ju med Sölvings ”modus vivendi” förutom på en punkt. Det var ett under att ingen utomstående kom till skada vilket så klart berodde på tidig söndagsmorgon. Framfarten var livsfarlig och medpassagerarna undrade vad som flugit i Sölving – den ene beskrev efteråt att han var livrädd. Sölving själv skyllde på trötthet och bakfylla vilket inneburit att han tappade förståndet.
Domen mot Sölving blir fortsatt internering i minst 10 månader och man hänvisar till ännu inte avtjänade domar – den första från 1956 - han rymde ju hela tiden. Dessutom skulle Philipsson och Uddevallahem återkomma med preciserade krav på ersättning för bilen och skador på bommar och cykelsställ.
Källor:
Kvällsstunden 7/2023
Bohusläningen 20/6 1977
Domstolsakt Göteborgs Tingsrätt
Per Norberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar