Bohusläningen mot Kuriren

Den här bilden från 1937 visar att Bohusläningen och Kuriren inte bara tävlade om läsarna. Här är de uppställda före en fotbollsmatch på Rimnersvallen. Frank Eriksson står i bakre ledet som nummer fem från vänster. Det är således Kurirens lag medan "de randiga" är Bohusläningens.

Nu vill jag ha din hjälp att identifiera spelarna. Några känner jag svagt igen men jag vill alltså veta deras namn. Mejla mig eller skriv i kommentarerna namnen på dem som du känner igen. Jag skriver in de rätta namnen efter hand jag får dem.//

Kuriren

Jag skrev ju tidigare om Bohusläningen och här kommer nu lite grand om den socialdemokratiska tidningen Kuriren. Namnet Kuriren skapades för övrigt av Bohuslänsskalden Fredrik Nycander och syftar på Stenbocks kurir.

Kuriren började sin verksamhet i Lysekil och följaktligen som Lysekils-Kuriren. De följande åren var fulla av ekonomiska problem men man lyckades navigera mellan problemen ända till 1921. Då flyttade tidningen till många Lysekilsarbetares förtret till Uddevalla där den omedelbart fick 1000 prenumeranter och med de kvarvarande prenumeranterna i Lysekil blev det 3000. I och med flytten till Uddevalla ändrades namnet till Kuriren.

Tidningen höll till i ett hus på Trädgårdsgatan, faktiskt mellan två bensinstationer om man granskar bilden närmare. Den första tiden hade man sju anställda men flera arbetare ute i landskapet verkade som radskrivare och skickade in bidrag till tidningen.

Här arbetar från vänster sättarna Folke Ek, Axel V Johansson (Småland), Nils Johnsson och Sven Svensson.

Bohusläningen hade ju byggt ett nytt tidningshus vars sista etapp var klar 1942 och Kuriren ville inte vara sämre. Efter andra världskrigets slut skred man till verket och 1948 var det nya tidningshuset på samma tomt som det gamla färdigt. Under byggtiden trycktes tidningen hos grannen, högertidningen Bohus-Posten.

Det nya tidningshuset (till höger på bilden) var mycket elegant och innebar förstås stora förbättringar. Förutom en egen tryckpress inrymde huset givetvis också rymliga redaktionslokaler.

Konkurrenten Bohusläningen hade startat resebyråverksamhet och Kuriren ville ju inte vara sämre. Här en bild med sex bussar fyllda av passagerare som strax skall åka på en resa till Borås.








Den legendariske chefredaktören Frank Eriksson vid sitt skrivbord i det nya tidningshuset. Frank är värd en egen spalt men det får vi ta vid ett annat tillfälle.







Den mångåriga medarbetaren Ann-Britt Thorard.






1954 trycktes tidningen i 10 000 exemplar och jag kommer ihåg hur jag som liten läste serieteckningarna i både Bohusläningen och Kuriren. Vår familj hade Bohusläningen och grannarna Kuriren så vi bytte med varandra.

Den sista mars 1963 lades Kuriren ned. Tidningen Ny Tid i Göteborg hade länge kämpat med sina ekonomiska problem och A-pressens ägare LO trodde att man genom att lägga ned Kuriren i Uddevalla så skulle man rädda Ny Tid. Så blev emellertid inte fallet. Från april 1963 gavs Kuriren ut som en avläggare till Ny Tid men resultate blev att båda tidningarna försvann från arenanden 31 december 1963. Därefter gjordes några försök med Kuriren som veckotidning och från 26 jauari 1965 till 14 juni gavs Ny Tid med Kuriren ut, sedan var det definitivt slut. Besvikelsen i Uddevalla var oerhörd. Man var fullt övetygad om att Kuriren hade kunnat fortsätta på egna ben om man inte behövt ta ansvar för andra tidningar inom A-pressen.

Frank Eriksson tog beslutet så hårt att han svor på att aldrig mera skriva en rad. Ett löfte som han gjorde ett undantag från, nämligen dödsrunan över Gustaf Thordén 1963.



I dag är det lägenheter i det gamla tidningshuset. Under flera år hade tidningen Arbetet med journalisten Ulf G Eriksson sin lokalredaktion i huset. Där hade också Hallmans bokhandel under flera år sin bokrea i tryckhallen i källaren.

Över ingången till huset kan man fortfarande se Kurirens logotype.

Kurirens arkiv, där jag hämtat det mesta av ovanstående kunskaper förvaras av Bohusläns Föreningsarkiv.//

Uddewalla Weckoblad

Jag är fascinerad av gamla tidningar, det är bara att erkänna. Uddevallas första tidning, Uddewalla Weckoblad, kom med sitt första nummer den 2 augusti 1826. Det var 26 år efter Trollhätte kanals öppnande, 20 år efter den förödande stadsbranden 29 juli 1806 och 18 år efter att den största sillperioden i stadens historia upphörde. Dessa tre händelser i Uddevallas historia kallar vi "de tre olyckorna". Då man läser tidningen märker man tydligt att olyckorna fortfarande satte sin prägel på staden.

Tidningen trycktes med frakturstil vilket många anser så svårt att ta till sig att de aldrig orkar försöka börja läsa dessa gamla tidningar. Det tycker jag är synd och därför har jag transkriberat tidningen fram till mitten av 1832. Du hittar texten på Uddevalla Hembygdsförenings hemsida http://www.bhf.bohusmus.se/bohusmus/bhf/uddevalla/ . Klicka på Uddevallas historia och sedan på Uddewalla Weckoblad förstås.

Att ta sig tid att läsa dessa gamla tidningar är att försätta sig till den tiden och efter en stund är man uppslukad helt. I Uddewalla Weckoblad kan du t ex läsa om kalabaliken vid återinvigningen av Herrestads kyrka, underbar läsning. Du kan också läsa om fantastiska jordskred. Kvällen då raset vid Småröd inträffade kom jag ihåg artiklar ur Uddewalla Weckoblad om olika jordskred, bl a ett vid Saltkällan i samma område som Småröd.

Jag har också tillgång till ett mycket omfattande register (mer om detta så småningom) över tidningsartiklar från Uddewalla Weckoblad 1826 till Bohusläningen av idag. I det registret hämtar jag mycket av svaren på de frågor jag får om Uddevalla.

Med den kunskap man får då man läser gamla tidningar och ser att samma saker upprepas gång på gång, så undrar man om mänskligheten aldrig lär sig.//