Därför heter det Edingsvägen

Carl-Fredrik Eding, 1789-1867.

Margareta Jendmyr skriver:

"Hej Gunnar!

Vi bor på Edingsvägen i Uddevalla och funderar över gatunamnet. Vi har konstaterat att det finns en gravsten på Norra Kyrkogården som liknar ett hus och det står namnet Eding på denna. Har googlat på Eding och finner då den adliga ätten Eding nr 1257. Vad har ätten för anknytning till Uddevalla och vad har man gjort för staden, för att få en gata uppkallad efter sig? Skulle vara kul att veta. Kan du nåt om detta?

Hör med intresse ifrån dig.

Sommarhälsningar

Margareta Jendmyr"

 

Sten Kristiansson skriver om Eding i Uddevalla stads historia, del III:

 

"Carl Fredrik Eding 1789-1867, slutligen överstelöjtnant (säkerligen var han major men fick överstelöjtnants avsked, red. anm), hade 1827 kommit till Uddevalla, då han ledde uppförandet av den nya tullhusbyggnaden på Stången.

 

Han blev därunder bekant med Johanns Selina Strandberg, 1801-1890, av den gamla Uddevallasläkten. Vid giftermålet med henne förvärvade han det gamla tegelbruket på Elseberg, där han bosatte sig. Han var en för allmänna värv livligt intresserad personlighet, ägnade sig bl a åt Sparbanken (styrelseordf, red.anm.) Efter honom är Edingsvägen uppkallad"

 

Och jag vill lägga till att säkerligen har även namnen Majorsgatan och Fänriksgatan inspirerats efter Eding.

Edings grav på Norra Kyrkogården

Invigningen av Elementarläroverket för pojkar den 12 november 1862

Den 13 november 1862 skrev Bohus Läns Tidning:

Invigningen av elementarläroverkets nya hus verkställdes under gårdagen.
Stunden var för ögonblicket högtidlig och allvarsam, för framtiden hoppingivande och värdefull.

Kl ½ 11 samlades i gamla skolhuset Skollärarepersonalen, kommitterade för byggnaden, Ephori suppleant, Regementschefen och Riddaren Nauckhoff, medlemmar av stadens Magistrat och Borgerskap samt åtskilliga Militära och Civila ämbetsmän och personer, uppgående till ett antal av omkring 100. Dessa företrädda av lärljungarna med deras fana i spetsen avgingo i procession under klockringning till nya skolhuset, där vid ankomsten skolungdom stannade på ömse sidor av trappan, över vars början vid ingången fanor svajade, bildande en hay, genom vilken processionen upptågade till den nya skolans stora och elegant inredda festsal, varest den mottogs av Bohus Läns Regementes musikkår, som från läktaren blåste Björneborgsmarschen.

Sedan processionen intagit sina platser mitt i salen – runt omkring väggarna voro soffor, som förut intagits av Stadens Damer – inkom ungdomen och uppställde sig på ömse sidor om processionens deltagare.

Efter en psalm, ackompanjerad av regementsmusiken, uppträdde skolans Rektor i katedern och avhandlade i ett längre, vackert och särdeles lyckat tal skolväsendet från dess första uppkomst till närvarande tid med en förmaning till ungdomen att vara flitiga och nyttigt använda den tid, som nu erbjudes dem till förkovrande av och i framsteg i kunskaper. Sedan uppställde sig sångkören vid katedern och utförde an kantat med ackompagnement för en mindre orkester av sångläraren (A. Lugner).

Därefter uppträdde Överste Nauckhoff i Biskopens ställe och tillkännagav, att han av Ephourus, som själv var förhindrad att inställa sig, blivit anmodad att förklara, att han den nya lokalen  nu voro öppnad för begagnande. Nu besteg Regementspastor Forsberg katedern och höll en kort bön jämte Fader Vår och Herrens Välsignelse. Slutligen avsjöngs från läktaren sjunde versen av psalm 500. Den högtidliga akten stämde sinnet till allvar, och då allmänheten utgick, utfördes ånyo Björneborgsmarschen.

För att ytterligare förhöja dagens högtidlighet ägde en subskriberad Middag rum kl. 9 em. å stadens Rådhus, vilken var bra arrangerad med tillhörande Taffelmusik och ganska livad sinnesstämning.

Första skålen, som i underdånighet föreslogs av Skolan Rektor Rodhe, var för Hans Majestät Konungen, vilken tömdes under fanfarer och hurrarop samt folksångens avsjungande. Åtskilliga andra skålar anbragtes, såsom för läroverket, Rikets ständer, Stadens invånare, som så frikostigt bidragit till den vackra och dyrbara byggnaden, för överste Nauckhoff eller egentligen för Stiftets Biskop, i vilkens stad och ställe han företrädde, för Byggmästare Rapp, som utfört arbetet i sin helhet till allmän belåtenhet, för Stadens Magistrat och för Herrar Kommitterade för skolbyggnaden, för vilka senare en deltagare i middagen uppläste versar:

”Vi ära krigarns värv, som fosterlandet värnar.



Ej gamla Svea än sin livvakt saknat har.



Vi ära andens kamp, som emot mörkret spjärnar,



och tanken, stadd på flykt, till ljusets rymder far”.

 Så långt artikeln i Bohus Läns Tidning.

I Uddevalla Stadsfullmäktiges minnesskrift 1863-1938 beskriver Sten Kristiansson staden vid tiden för elementarläroverkets invigning:

År 1862 hade staden vid årets slut 4855 invånare, varav 2163 män och inte mindre än 2692 kvinnor. Kvinnoöverskottet hade alltid varit stort i staden. Den egentliga staden omfattade endast de rutformiga kvarteren mellan tullarna. En del tomter var obebyggda och upptogs av trädgårdar. Margretegärde, villakvarteret och större delen av tändsticksfabrikens område var odlad mark. Och utanför det planerade området låg hagar och gärden samt alla de ”täcka” landerierna: Elseberg, Hedegärde, Marieberg, Utsikten, Karlsruhe, Annegreteberg, Stora Baggeby m. fl.

Bilden troligen från 1863.

I de kvarter som ej brunnit 1859 och 1860, finnas ännu kvar en del stenhus av rött holländskt tegel samt med brutet tak, vilka uppförts kort efter branden 1806.

Kvarteren väster om torget höll nu på att återuppföras . Nu var det modernt med gult tegel som t.ex. det Kochska huset vid Norra Hamngatan. Så hade också skett med Kampenhofs fabriksbyggnad, läroverket m fl. Trähusen i staden var till största delen envåningshus.

I hörnet Sillgatan – Kungsgatan låg nu Länslasarettet, kanske mest känt för att författaren Vilhelm von Braun avled där 1860.

Vid Kungstorget låg på norra och östra sidan, med undantag för Saluhallen som tillkom 1925, i stort sett samma hus som idag (2012). 

Måndag den 12 november 2012 blir det en berättarafton om läroverkets 150-åriga historia. Medverkar gör bl.a. Sten Torgerson och undertecknad. Alla är hjärtligt välkomna till kl 18.00!!!  //

Lärarkollegiet vid läroverket 1923

I går träffade jag Ivar Kristiansson och hans fru Iris på Gustafsberg. Ivar är son till Uddevallas store historieskrivare Sten Kristiansson. Ivar hade med sig bl a flertalet fina bilder från Uddevalla Högre Allmänna Läroverk (numera Agneberg). Så småningom skall bilderna hamna på Bohusläns museum, men först har jag fått lov att skanna dem och presentera en del av dem på Uddevallabloggen.

Den här bilden är från 1923 och visar alltså lärarkollegiet vid läroverket det året. Nästan alla är identifierade. De är:

Sittande från vänster: Halvar Nordström, Sommarström, Samuelsson, Valter Fischer (rektor), G.A. Holm, Einar Övergård, Hjalmar Trane.

Stående från vänster: Elias Kihlborg, Heribert Malmgård, Sten Kristiansson, V???, Verner petterson, Severin Solders, Borg, Algot Hammarfeldt, Tedde Thelander,  M.F. Kalén.  //

Valkö i Uddevalla 1914

(Sten Kristiansson)

Insänt av Ivar Kristiansson:

Vi har kunnat följa valet där borta i USA och sett hur människor inte tvekat att ställa sig i oändliga köer för att kunna utöva sin rösträtt. Jag vill ge en tidsbild från ett val i Uddevalla för nästan 100 år sedan.
Det är min far, läroverksadjunkten Sten Kristiansson, som i sina memoarer berättar om landstingsvalet 1914.

Sten hade varit i Uddevalla i två år och hade gått med i stadens liberala förening. Han var politiskt engagerad utan att vara aktiv och försummade inget tillfälle att med sin röst i val försvara de ’frisinnade’ mot de ’konservativa’. Det politiska klimatet vid den här tiden var lindrigt sagt irriterat och tonläget i debatten saknar nog motstycke i senare tid. Landet hade skakats av stora händelser som Unionsupplösningen 1905 och Storstrejken 1909. De båda lägren hade avlöst varandra i regeringsställning. Tvisterna hade gällt rösträtten men just nu gällde det försvarsfrågan, som inom kort skulle leda till Bondetåget med kungens Borggårdstal och regeringen Staffs fall. Här följer ett utdrag ur Stens memoarer:

"Jag har i gott minne landstingsvalet den 25 mars 1914. Detta kom just då feberkurvan stod som högst. Det var ett ordinarie val, och i Göteb. o. Boh. län skulle utgången i Uddevalla ej ha påverkat resultatet, hur valet än hade gått. Men i Uddevalla hade man fått för sig, att det gällde gamla Sveriges existens. Det var på den 40-gradiga skalans tid. Man hade bara en vallokal, Rådhuset (till på köpet skulle man upp för de obekväma trapporna, för att inte tala om att man skulle ut igen samma väg mot den uppåtträngande strömmen). En hel del andra tafatta och opraktiska anordningar gjorde, att valet drog ut på tiden.

Jag ställde mig denna nariga och kalla marsdag i kön som ringlade sig runt torget ungefär kl. 4 e.m. och fick rösta kl. 10 på kvällen. Men den sista röstsedeln avlämnades först kl. 4 på morgonen nästa dag, och den siste avlämnaren, som alltså vakat hela natten, hade bara en röst. Jag vill minnas att jag hade 14 eller kanske 18.

(Rösträtten var inkomstgraderad 1914. ”Medborgarrätt heter pengar.” enl. Heidenstam.)"

Med hälsningar från

Ivar Kristiansson." //

Sten Kristianssons klass 1914

På annan plats på Uddevallabloggen finns en bild över lärarna vid Uddevalla Högre Allmänna Läroverk 1940. På den bilden, gemenligen kallad Skräckkabinettet, var Sten Kristiansson 56 år. På denna bilden där han är fotograferad tillsammans med sin egen klass är han 30 år, dvs bilden är från 1914. Kristiansson, eller som eleverna kallade honom, "Tji-tjan", var alltså född 1884.

Vid 32 års ålder gifte han sig med den blott 19-åriga eleven vid läroverket, Vera. Jag hann lära känna Vera innan hon gick bort över 90 år gammal och hon berättade för mig att det väckte mycket stor uppmärksamhet då de gifte sig.

Sten Kristiansson blev ju senare stadens store historieskrivare med bl a Uddevalla stads historia del I - III, som kom ut i början av 1950-talet.

Om du känner igen någon av eleverna på bilden får du hemskt gärna höra av dig.//