Nu rivs Hallakiosken efter 111 år

 

Tipstack Swen Stålros!

1915 invigdes Hallakiosken. Den fick från början en given kundkrets av militärer. Regementet flyttade från Backamo 1913 och snart insåg dåvarande fastighetsägaren att en kiosk vid Västgötavägen vore en lönsam affär. Här passerade trupperna på sin väg mot Samneröd och skjutbanorna. Kiosken blev en given plats att göra halt så att beväringarna kunde handla något gott.

I slutet av 1950-talet eller tidigt 60-tal byggdes emellertid en tunnel under Västgötavägen. Exercisvägen förlängdes direkt in på kasernområdet. Jag minns det väl då Västgötavägen fick stängas av med ljusreglering under den tid arbetena pågick. Det uppstod då länga köer vid rödljusen och vi tonårsgrabbar kom på att vi kunde köpa kvällstidningar i Hallakiosken och sälja till de köande bilisterna, Bra, inte minst för Hallakiosken.

Dessutom var det min egen morbror Arne Krook och hans pålningsfirma från Göteborg som utförde grundarbetena för tunneln eller landsvägsviadukten som det egentligen är.

Foto Lennart Gustafsson

När kiosken upphörde att vara kiosk minns jag inte men Bosse Henriksson som tagit över kiosken efter sin mor drev den länge.

Och just nå håller den på att rivas. Kl 14 såg det ut så här.

Lennart TL Andersson död

Lennart TL Andersson har den 11 april stilla somnat in. Han föddes i Uddevalla den 11 oktober 1938.

Han blev instruktörsaspirant vid Bohusläns regemente 1957. Sergeant vid Bohusläns regemente 1963. Fanjunkare 1968. Kapten 1972, vid Göta luftvärnsregemente 1992.

Tillhörig Bohusläns regemente 1957-1992.

Vi var kolleger ofta på stabskompaniet, han på stabspluton  och jag på spaningspluton.

Han var en särdeles fin person, omtyckt av alla. Efter avslutad tjänstgöring arbetade han inom försäkringsbranschen. 

///

Jordskalvet 1904

 

Den 23 oktober 1904 inträffade det som kommit att kallas för Oslofjordskalvet (eller Kosteröskalvet). Det är än idag en av de mest kraftfulla seismiska händelserna i modern tid i Skandinavien och lämnade ett djupt avtryck i folkminnet, inte minst i Uddevalla och längs hela västkusten.

Här är detaljerna om den dramatiska söndagsförmiddagen:

Snabbfakta om skalvet

Datum: Söndagen den 23 oktober 1904.

Tid:  Cirka kl. 11:27 på förmiddagen.

Epicentrum: I yttre Oslofjorden, i närheten av Kosteröarna.

Styrka: Beräknad till mellan 5,4 och 6,0 på momentmagnitudskalan (oftast anges 5,4).

Räckvidd: Skalvet kändes från södra Norge och Sverige ner till norra Tyskland, Danmark och ända till Finland och England.

Upplevelsen i Uddevalla och Bohuslän

Eftersom Uddevalla ligger relativt nära epicentrum var skakningarna mycket kraftiga i staden. Vid tidpunkten för skalvet pågick högmässan i många kyrkor, vilket skapade stor dramatik.

Panik i kyrkorna: I Uddevalla (och många andra platser som Strömstad och Göteborg) utbröt panik när kyrkväggarna började skaka och ljuskronorna svängde våldsamt. Människor rusade mot utgångarna i tron att taket skulle rasa in eller att "yttersta domen" var kommen.

Fysiska skador: Det rapporterades om spruckna murar, nedfallna skorstenar och krossade fönster. I Uddevalla lär porslin ha trillat ur skåp och tavlor åkt i golvet.

Naturens reaktion: Fiskare ute till havs i Bohuslän beskrev det som att vattnet började "koka" eller att båten plötsligt stötte mot grund, trots att de var på djupt vatten.

Varför skedde det?

Skandinavien ligger inte på någon plattgräns, men spänningar byggs ändå upp i jordskorpan. Skalvet 1904 orsakades sannolikt av en kombination av:

1. Postglacial landhöjning: Spänningar som frigörs när jordskorpan fortfarande rör sig uppåt efter den senaste istiden.

2. Sorgenfrei-Tornquist-zonen: En geologisk förkastningszon som löper genom området och skapar svagheter i berggrunden.

Efterdyningar och minnen

Trots den stora styrkan och den omfattande rädslan rapporterades inga dödsfall direkt kopplade till skalvet, vilket är anmärkningsvärt med tanke på styrkan.

Uddevalla Hembygdsförenings hedersmedlem Vera Kristiansson (1897 - 1987 ) var sju år då skalvet inträffade. Hon berättade livfullt för mig hur taklamporna i familjens hem gungade och porslin i skåpen skallrade och familjen trodde att deras sista stund var kommen. 

Händelsen blev en stor nyhet i dåtidens tidningar (som *Bohusläningen*), och i många hem i Uddevalla-trakten berättades historier om "det stora skalvet" i generationer efteråt. Det fungerar fortfarande som en påminnelse om att även "stabila" Sverige kan drabbas av betydande naturkrafter.

Visste du att? Skalvet var så pass kraftigt att det registrerades av seismografer så långt bort som i Dorpat (Tartu) i Estland och i Tyskland, vilket var ovanligt med den tidens teknik.    ///

Fortfarande mycket arbete kvar med omkullblåsta träd

Den stora eken strax utanför staketet till Villa Ekebacken bröts av och föll med ett brak. Som tur var skadades ingen. Men det var mycket arbete med att få bort den och andra omkullfallna träd.

De gamla och halvdöda fruktträden på den här ytan gav upp.    ///

Årsdagen av nedskjutningen av det tyska planet över Uddevalla

Video Kalle Lidell

Idag är det 86 år sedan det tyska planet sköts ned från Musikberget i Uddevalla.

Jag har avhandlat detta vid flera tillfällen tidigare. Här lägger jag upp ett 16 minuters-klipp där Birger Magnusson med egna ord berättar hur nedskjutningen gick till. Jag lyckades med viss möda få tag i honom, bjöd honom till Uddevalla och upp på Musikberget.   ///

Janne Dahl berättade

Kvällens berättarkafé var välbesökt. Det var Janne Dahl, som berättade om sin Australienresa. Två dar innan han skulle resa hem bröt kriget i Mellanöstern ut och han kom inte iväg. Det kanske ändå var tur för nu var han i gott behåll kvar i Australien. Det förde ändå med sig en del olägenheter som t ex att de mediciner han hade med sig räckte inte utan han fick uppsöka läkare på platsen för att få ut nya mediciner.

Fem veckor försenad kom han så iväg onsdagen den 8 april. Det var flera tomma säten så han kunde vila ordentligt. I torsdags kväll landade han på Landvetter efter att ha varit på väg i 20 timmar.

Janne är en god berättare och han målade upp äventyret på hans vanliga trevliga sätt.  ///

Berättarkafé med Janne Dahl måndag den 13 april kl 18.30

Janne Dahl (och jag) vid ett av våra Facetimesamtal från Australien.

Imorgon måndag den 13 april kl 18.30 kommer Janne Dahl till Wessmanska huset och berättar om sin senaste resa till Australien. Ha skulle ha rest hem den 1 mars men då hade kriget i Mellanöstern brutit ut och mellanlandningen i Doha gick inte att genomföra.

Det här fick ju konsekvenser för Janne. Han hade med sig mediciner från Sverige som skulle räcka hela den tänkta vistelsen. Nu fick han istället uppsöka läkare på plats. Även visumet gick ut och han fick betala extra för en förlängning. 

Om detta och mer därtill kommer han att berätta vid berättarkaféet. Han kom hem till Uddevalla sent i torsdags kväll.

ALLA VÄLKOMNA!!!   ///   

Klocktornet renoveras april 2014

Inspirerad av Lars Barkmans bild av Klocktornet den 9 april har Ove Kinander skickat dessa bilder från renoveringen 2014. Håll till godo!

Resterna efter 1874 års vattenreservoar.

///

Gustafsbergsstiftelsens födelsedag

 

Gustafsbergstiftelsen, som firar sitt 254-årsjubileum idag, har en fascinerande historia.
Den grundades år 1772 av Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina Hegardt genom
ett testamente den 10 april 1772. Syftet var att skapa en stiftelse som skulle ge hem och utbildning åt
studiebegåvade och behövande pojkar från Bohuslän.

Stiftelsen spelade en viktig roll i att etablera Sveriges första internatskola, Gustafsbergs barnhusinrättning, som fick sitt namn efter kung Gustaf III:s godkännande år 1774. Skolan var banbrytande för sin tid och erbjöd ämnen som slöjd, musik och språk, vilket var ovanligt då.

Internatskolan var verksam i sin ursprungliga form fram till 1924, då den lades ned.

En ny form uppstod i Skolhemmet som startade 1949. Nu gavs det ingen undervisning längre på Gustafsberg utan pojkarna fick mat och logi och undervisning i Uddevalla. Buss fram och tillbaka om dagarna. Frukost, middag och kvällsmål serverades i köksbyggnaden. Skolhemmet var verksamt fram till 1976.

Även om internatskolan stängdes 1924, fortsätter stiftelsen att stödja ungdomars utbildning genom stipendier. Idag delar den ut 300 000 kronor årligen till unga studerande från Bohuslän.

Det är rätt imponerande att stiftelsen efter 254 år fortfarande har som sin främsta uppgift att "främja ungdomars utbildning och fostran"! Och att den alls existerar efter så lång tid! 

Födelsedagen idag firades genom att stiftelsens förvaltande direktör Claes Burman Barkebo bjöd personalen på gofika från Einars konditori. ///

Klocktornet idag

Foto Lars Barkman

Insänt av Lars Barkman idag:

Hej Gunnar!

Sitter här i vårsolen och blickar upp mot klocktornet. Jag vet att far din skötte om klockgången, men vem har tagit på sig ansvaret att putsa på "gulddetaljerna" på utsidan? Heder åt denna männske, men vem/vilka är det? Vet du eller någon bloggläsare?

Mvh Barkman   ///

Den bortglömda barnhusdirektören Lars Gideon Colling 1807 - 1812

"Gubbrummet" i Societetshuset

Om du besöker Gustafsberg idag kan du gå in i Societetshuset. Där finns ett rum som kallas för "Gubbrummet". Det är en unik miljö där porträtten av barnhusdirektörerna hänger i kronologisk ordning.

Kuriosa: Det är just här man ser det berömda gapet i serien av porträtt. Mellan Carl Christian Bagge och Petter Brunjeansson finns det en tom fläck – där Lars Gideon Colling saknas. Det finns många teorier om varför; vissa säger att han var för snål för att låta måla av sig, andra att porträttet gick förlorat i en brand eller vid hans ekonomiska obestånd.

Colling var den sjätte barnhusdirektören, donatorn Knape inräknad. Hans porträtt saknas som framgår av ovanstående och tidigare blogginlägg. Men arbete pågår för att repatriera Colling och därför väntar jag ett tag med ytterligare inlägg om Colling.   ///

Jordbävningen den 13 april 1851

Människorna flyr ut ur Uddevalla kyrka

Jordbävningen som drabbade Uddevalla och stora delar av Västsverige den 13 april 1851 är en av de mest betydelsefulla seismiska händelserna i svensk historia. Trots att Sverige anses vara geologiskt stabilt, var detta ett tillfälle då naturens krafter verkligen gjorde sig påminda.

Här är en genomgång av vad som hände den där söndagsförmiddagen.

Själva händelsen

Den 13 april 1851 var det palmsöndag, och klockan var ungefär 10:45 på förmiddagen när marken plötsligt började skaka kraftigt. Skalvet upplevdes som mest intensivt i Bohuslän, med Uddevalla som en av de mest drabbade platserna.

Styrka: Modern expertis har i efterhand uppskattat skalvets magnitud till omkring 5,0–5,3 på Richterskalan. Det låter kanske inte mycket jämfört med stora skalv i Japan eller USA, men för svenska förhållanden är det mycket kraftigt.

Varaktighet: Skalvet pågick i flera sekunder, och många vittnen beskrev ett djupt, mullrande ljud som påminde om tunga vagnar som rullade över kullersten eller avlägsen åska.
Effekter i Uddevalla

I Uddevalla orsakade skalvet stor panik. Eftersom det var söndagsförmiddag befann sig många människor i kyrkan eller hemma för att fira helgen.

Byggnadsskador: Många skorstenar rasade samman och sprickor uppstod i husväggar, särskilt i murade byggnader. Glasrutor krossades och möbler flyttade sig över golven.

Kyrkan: I Uddevalla kyrka utbröt panik när taket knakade och kalk föll från valven. Människor rusade mot utgångarna i rädsla för att byggnaden skulle störta samman.

Marken: Det finns rapporter om att marken faktiskt vågade sig och att sprickor öppnade sig i jorden på vissa ställen i närheten av staden.

Hur långt kändes det?

Det som gör 1851 års jordbävning unik är hur stort område som berördes. Skalvet kändes inte bara i Uddevalla och Göteborg, utan i nästan hela södra och mellersta Sverige, samt stora delar av Norge och Danmark.

Det rapporterades om skakningar så långt bort som i Stockholm och Köpenhamn, även om de där var betydligt svagare.

Varför skedde det just där?

Uddevalla och Bohuslän ligger i ett område som kallas för Oslograben och dess förlängning söderut. Det är en gammal geologisk sprickzon som fortfarande är en av de mest seismiskt aktiva regionerna i Norden. Spänningar i jordskorpan, som delvis beror på den fortfarande pågående landhöjningen efter istiden, utlöses ibland som skalv längs dessa gamla förkastningslinjer.

Eftermäle

Lyckligtvis rapporterades inga dödsfall i samband med skalvet i Uddevalla, men händelsen satte djupa spår i folkminnet. I tidningar från den tiden kan man läsa detaljerade skildringar av hur folk föll på knä i bön eller sprang ut på gatorna i bara underkläderna i ren förskräckelse.

"Det var som om själva jorden suckade i djupet, och stadens hus darrade som asplöv." — Från en samtida beskrivning.

Idag påminner händelsen oss om att även "stabila" Sverige kan skaka till ordentligt under rätt (eller fel) omständigheter.   ///

Dagen efter stormen Dave

Stormen tilltog och inatt kunde vi se att vattenståndet nådde upp till +122 cm över normalvattenstånd. Det betyder att kajerna på Gustafsberg översvämmades och säkerligen också det nya trädäcket vid Sörkullen. 

Dock kunde man inte se några skador.

Och trädet som föll över vägen vid Bodeleån var så gott som friskt. Men kolla rotsystemet! En väg på ena sidan och ett dike på andra sidan. Inte undra på att rötterna inte förmådde hålla kvar trädet upprätt.

Och idag var det dags igen. Detta trädet hade fallit över vägen vid Oxeskallebackarna. Här är det vägföreningen som har att hantera dylikt, vilket också skedde.   ///

Stormen Dave

Stormen Dave slog till med full kraft idag och än är det inte över. Bara i närheten av Gustafsberg har flera träd fallit. Den här bjässen i Gustafsbergsallén spärrade vägen helt. Slutligen dök Räddningstjänsten upp och fem man med motorsågar löste problemet.

Vid Villa Ekebacken föll en annan bjässe. Turligt nog inte över huset eller vägen och ingen blev heller skadad.

Villa Ekebacken

I Rättarens trädgård

Och det är gamla döda trädet skulle ändå tas ned.

När jag tog den här bilden var vattenståndet +75 cm över normalvattenstånd. Vinden skulle ju tillta senare men tyvärr har appen ViVa ballat ur, kanske på grund av för hård vind.  När vi vaknar i morgon kanske vi får reda på mer skador.   ///

Enar Andersson död

Enar Andersson har den 13 mars avlidit i Tanumshede. Han var född i Lidköping den 18 april 1933.

Han blev volontär vid Karlsborgs luftvärnsregemente 1949, furir vid samma regemente 1952, vid Göta trängregemente 1956.

Överfurir vid Livregementets grenadjärer 1959, vid Bohusläns regemente 1965. Rustmästare 1966. Fanjunkare 1972. Löjtnant 1983. Avsked 1992.

Tillhörig Bohusläns regemente 1965-1992. 

///

GLAD PÅSK

Träbryggan vid Sörkullen är öppen

Kommunen arrenderar badplatserna på Gustafsberg av Gustafsbergsstiftelsen. Det är också kommunen som står bakom nybygget:

Den nybyggda delen av Strandpromenaden består av en 96 meter lång träbrygga som är upp till tre meter bred. Bryggan följer bergets sträckning och är byggd tätt mot berget med formsågade plankor. Längs bryggan finns också mjukt utformade träsoffor och sittpallar i trä.

Den nya bryggan på Gustafsberg går från Sjöstugan vid Ångbåtsbryggan till Sörkullens badplats. Nu är sträckan tillgänglig för alla, tidigare var denna del av Strandpromenaden smal och ojämn.

Längs bryggan löper en sarg och inga räcken då man vill ha så fri sikt som möjligt ut mot havet. Utformningen av bryggan har skett i samråd med Gustafsbergsstiftelsen och med länsstyrelsen.

Den nya bryggpromenaden vid Gustafsberg beräknas hålla cirka 30 år. Bryggpromenaden öppnade efter klockan 16 igår onsdag 1 april.   ///

Havsöringspremiär 1 april

Insänt av Joachim Lindroth

Idag är det premiär för havsöring och den har jag och min bror Örjan fiskat tillsammans i 47 år med ett undantag då han inte fick köra in i Sverige pga pandemin  (Örjan bor i Fredrikstad, Norge). Lindesnäs är en fantastisk fiskplats och denna havsöring på 2, 2 kg nappade efter 15 minuters fiske. Havsöring i den storleken är att betrakta som stor. Vi har fått ytterligare 5 öringar som återfördes till havet då de inte uppfyllde minimimåttet 45 cm.

Hälsningar Joachim   ///

Nya delen av Strandpromenaden upp i rök

Foto Räddningstjänsten

Idag, den 1 april, skulle det ha hållits slutbesiktning av den nya delen av Strandpromenaden vid Sörkullens badplats på Gustafsberg. Av det blir det nu intet, då en brand upptäcktes för några timmar sedan.

Efter slutbesiktningen idag var det meningen att sträckan skulle ha öppnats för allmänheten. Orsaken till branden är för tidigt att uttala sig om säger brandmästare Fredrik Eld.   ///