"Ehwart man resa tänckt, är bäst sigh Gudh befalla - Här utgår wägen åt Bohus och Uddewalla!"

 

Du kanske minns Tore Skogmans låt Här går vägen till Uddevalla? I texten bl a:

Här går vägen till Uddevalla

dit må vi samlas alla

- - - - - - - -- - 

Här går vägen till Uddevalla

här må man sin själ befalla

till en högre makt 

för här är dobbel och syndaskrän.

Lyssna gärna på den, den finns på Spotify.

Men det var inte Tore Skogman som skrev låten utan Ulf Peder Olrog 1941.

Vad som inspirerade Olrog kan man fundera över, men det kan ha med en skylt i Vänersborg att göra och som han hört talats om. Vid utfarten mot Uddevalla hade Vänersborgs borgmästare låtit sätta upp en stor skylt på stadsporten  med texten:

"Ehwart man resa tänckt, är bäst sigh Gudh befalla. Här utgår wägen åt Bohus och Uddewalla!"

Detta var på 1700-talets andra hälft. Uddevalla var då Sveriges tredje största hamnstad och besöktes ofta av utrikes fartyg. Om vintrarna låg fartygen kvar i hamnen då de var infrusna. Jag kan tänka mig att de främmande sjömännen satte sin prägel på staden och att detta kan ha gett upphov till mycket av det som står i texten. Kanske ett syndens näste. Historieskrivaren Axel E Holmberg myntade begreppet "Uddevallas guldålder".

1772 kom kung Gustaf III till Uddevalla på sin Eriksgata. Denna gången red han hela sträckan från Vänersborg. Det tog 3 ½ timme. När han lämnade Vänersborg läste han skylten på stadsporten med ovanstående text. Det lär ha varit Vänersborgs borgmästare som som förfärdigat den. Om den hade kommit på plats då eller funnits  tidigare är oklart.

I Vänersborgs söners gilles årsskrift från 1943 läser jag:

Klockan 11 skedde avfärden. Konungen steg till häst och de höga herrarna fyllde åter alla karosserna, som med den höge ryttaren i spetsen rullade ut genom den södra stadsporten på väg mot Uddevalla. Vart det bar, därom behövde den resande ej vara i tvivelsmål. Ty på stadsporten hade den ovannämnde borgmästaren låtit måla: "Elwart man resa tänckt, är bäst sigh Gudh befalla. Här utgår wägen åt Bohus och Uddewalla." 

Det lät ju ominöst, men det var nog ej meningen, att man skulle underförstå ett "ty" i början av andra versraden. På insidan av denna port stod för övrigt att läsa de förnuftiga orden: "Ehur du färdas fram, til fot, i wagn, til häst, Et wärdshuus werlden är och menskjan der en gäst." 

Från Vänersborg rapporteras om kungens besök i orten särskilt till Inrikes Tidningar såsom märkligt "at lians K. Maj:t Konungen färdades ridande till häst i ett ganska smutsigt väglag och swår wäderlek, hwarigenom Dess undersåtare åtnjöto den högstskattbara glädjen at se Dess milda Anlete, som öfwer alt kastade Nådesblickar ifrån sig och war så intagande, att det icke står at beskrifwa."

 * Från Uddevalla, dit resan tog 3 1/2 timme, reste sedan konungen till Strömstad och därifrån till Göteborg, varefter han anträdde hemfärden genom Västergötland. På julaftonen var han åter i Ekolsund.

Erik Dahlbergs kopparstick över Uddevalla 1716 ur bokverket Suecia et Hodierna. Dahlbergs skiss gjordes i slutet av 1600-talet.   ///