Fartygslaster med holländskt tegel återuppbyggde Uddevalla efter branden 1806

Hasselbackshuset från 1814. Det byggdes av affärsmannen Carl Jacob Engelke som även var förvaltande direktör på Gustafsberg barnhusinrättning.

Vid mina stadsvandringar pratar jag ofta om de husen som är byggda med holländskt tegel/klinker. Därför har jag funderat mycket över hur det gick till när man så snabbt efter den förödande stadsbranden 1806 kunde importera tusen och åter tusen ton tegel. Det första huset kunde byggas 1807 och sedan följde andra rad på rad. Och de flesta finns kvar idag. Jag kan bara komma på ett hus som har rivits och det är huset där Edv. Carlsson affär fanns. Det låg i korsningen Östergatan - Kungsgatan.

Efter den förödande stadsbranden 1806, som lade nästan hela Uddevalla i aska, inleddes ett massivt återuppbyggnadsarbete. En avgörande faktor för detta var ett kungligt beslut som beviljade staden tullfrihet för import av holländskt tegel. Tusentals ton av det eftertraktade byggnadsmaterialet fraktades sjövägen från Nederländerna, en logistisk bedrift som lade grunden för det nya Uddevalla, vars karaktäristiska tegelhus än idag pryder stadsbilden.

Transporten av det holländska teglet till Uddevalla var en process som helt förlitade sig på den tidens sjöfartsteknologi – segelfartyg. I början av 1800-talet var ångfartygen fortfarande i sin linda och användes främst för passagerartrafik. För tunga bulkvaror som tegel var det seglande fraktskutor som gällde.

Sjöresan från Holland

Teglet, av typen "klinker" som var en stor holländsk exportvara, lastades i någon av de många hamnar längs flodmynningarna i Nederländerna, där tegelbruken var koncentrerade. Amsterdam och Rotterdam var centrala exporthamnar med goda förbindelser till produktionsorterna.

Fartygen som användes var troligen robusta och anpassade för Nordsjöns ofta krävande förhållanden. Vanliga fartygstyper i den här typen av fraktfart var tvåmastade briggar eller mindre kustfarare som galeaser och jakter. En brigg under denna tid kunde ha en lastkapacitet på upp till 300 ton, medan de mindre fartygen tog betydligt mindre.

Med tanke på att ett holländskt tegel från denna tid var mindre än dagens standard och vägde uppskattningsvis mellan 1,5 och 2 kilo, kunde ett större fartyg som en brigg lasta över 100 000 tegelstenar per resa. För att transportera "många tusentals ton" tegel krävdes det således ett stort antal skeppslaster under återuppbyggnadsåren.

Själva resan från Nederländerna till Uddevalla var en omständlig seglats. Fartygen navigerade upp längs den jylländska kusten, genom Skagerrak och Kattegatt för att slutligen nå den svenska västkusten och Byfjorden in till Uddevalla. Resan var helt beroende av väder och vind och kunde ta allt från några dagar till flera veckor.

Lossning i Uddevalla hamn

Vid ankomsten till Uddevalla, som på den här tiden var en av Sveriges större import- och exporthamnar, möttes fartygen av en hamn som, trots branden, var full av liv. Själva lossningen av teglet var en helt manuell process. Fartygen stannade utanför hamninloppet och lasten fick lastas över i Pråmgillets pråmar.

Det fanns inga moderna kranar eller maskiner. Istället var det hamnarbetare, så kallade "bärare" eller "säckdragare", som bar eller kärrade teglet från fartygen till kajen. Tegelstenarna langades från man till man, eller lastades på skottkärror och dragkärror för vidare transport till de olika byggarbetsplatserna i staden. Med tanke på de enorma mängderna tegel var detta ett både tidskrävande och fysiskt ansträngande arbete som sysselsatte många Uddevallabor.

De hus som idag finns kvar med det holländska teglet, däribland det Sillgrenska huset och Hasselbackshuset, står som tysta vittnen om denna omfattande och avgörande import. Frakten av det holländska teglet var en livlina för det brandhärjade Uddevalla och en förutsättning för stadens snabba återuppbyggnad och den arkitektoniska karaktär som än idag präglar dess centrala delar.

Sockerbruket från 1808 drevs av Petter Brunjeansson och såldes 1832 till Jacob Trahn.

Sillgrenska huset troligen uppfört 1807 och lär vara det första huset som uppfördes efter branden.

Tändsticksfabrikens kontor på Kungsgatan 32

Uddevalla museum, tidigare läroverket, byggt omkring 1810.

Kungsgatan 28 A. Tidigare Herbert Nilssons affär, han sålde till Gustafs Andersson. I övervåningen låg Kafé Linnea.

Rådhusets baksida. Här ser man tydligt det holländska teglet. Rådhusets flyglar var från början privata. Själva rådhuset stod klart 1817.Flyglarna var färdiga tidigare.

Sjömanshuset, idag Sveriges Sjömanshusmuseum. Byggt 1810.

Stora Hellevigsgatan 7. Detta och grannhuset är byggda 1810.

Södra Hamngatan 15, mest känt som Gammelgården. Byggt 1810 av sjökaptenen Christi an Berg. Sonen Paul Berg blev Uddevallas förste stadsfullmäktigeordförande och riksdagsman.

Tänk vilka enorma mängder med tegel som transporterades sjövägen till Uddevalla.   ///