En "Uddevallabro" mitt i Göteborg

Visste ni att den kända Kungsportsbron i Göteborg har ritats av en Uddevallabo? Nämligen arkitekten Eugen Thorburn.

Så här skriver Wikipedia om bron:

"Bron ritades av Eugen Thorburn i italiensk renässansstil. Den har två valv och breda balustrader av bohuslänsk granit, är 45 meter lång och 23 meter bred. Den utsmyckades med 12 stora lyktstolpar med fundament i form av kandelabrar med sammanlagt 40 stora lyktor krönta med kronor. Valven är i segmentbågeform och skyddsräcket dekorerat med balusterdockor och gatubelysning med ingjutna ornament. Gjuteriarbetet hade Göteborgs Mekaniska Verkstad, senare Götaverken, svarat för. Kung Oscar II klippte banden i sällskap med landshövding Gustaf Lagerbring och köpmannen Pontus Fürstenberg.

I samband med invigningen den 14 augusti 1901 skrev Svenska Dagbladet om bron: "Såsom af ritningen synes är bron utförd i någon italiensk renässans, väl harmonierande med åtskilliga af stadens monumenta byggnader. Vid de norra landfästena äro anordnade nedgångar till plattformar, avsedda till landstigningsplatser för båtfarande, en anordning hvarigenom hela byggnadsverket vunnit i skönhet. Bron kommer att upplysas af såväl gas som elektricitet från synnerligen vackra kandelabrar."

Vem var då Eugen Thorburn? Jag har tidigare skrivit om honom och då saxat ut Släktföreningen Thorburn Macfies släktkrönika:

"Eugen Jacobi Thorburn föddes den 3 augusti 1860 på Sörvik som tredje son till grosshandlaren Robert Macfie Thorburn och hans maka Alma, född Jacobi.

Han avled den 28 augusti 1931 i Göteborg. Några minnesord torde vara på sin plats om denne man, som gjorde en för namnet Thorburn hedrande insats och bl. a. förtjänar ihågkommas som den förste av släktens svenska gren, som bröt sig en bana utanför Uddevalla.

Efter skolgång, först i Uddevalla och sedan i Göteborg, där han 1880 avlade mogenhetsexamen, genomgick Eugen Thorburn Tekniska högskolan i Stockholm, varifrån han 1883 utexaminerades som ingenjör. Han intresse hade till en början varit inriktat på mekaniken, för vilken han tidigt visat fallenhet, men vände sig efterhand till arkitekturen.

Han fortsatte därför 1883-86 studierna vid Konstakademins byggnadsskola, som han lämnade med betyget "berömlig" i alla ämnen utom ett, efter att ha erövrat, första året ett penningpris, andra året den hertigliga och tredje åpret den kungliga medaljen. Ett med sistnämnda utmärkelse följande stipendium på 3000 kr för studier i utlandet avsade han sig till förmån för en i tur efter honom stående, ekonomiskt mindre lyckligt lottad kamrat.

Efter att ha avböjt erbjudande att kvarstanna vid Akademin som biträdande lärare, tjänstgjorde han några år på arkitektkontor i Sverige och utlandet; 1886-87 hos professor I.G. Clason i Stockholm, 1888 hos arkitektem Amberg i Köpenhamn och Hildebrand i Nürnberg. Sedan han 1889 avlsutat sin arkitektoniska utbildning med studier i Österrike, Italien, Frankrike, England och Nederländerna, slog han sig 1890 ned i Göteborg som praktiserande arkitekt.

Han förblev återstoden av sitt liv bosatt där, oaktat han vid två tillfällen, då en professur vid Konsthögskolan i Stockholm blev ledig, under hand anmodades att söka befattningen.

Verksam intill sin död vid 71 års ålder, hann han under årens lopp uppgöra ritningar till ett stort antal offentliga och enskilda byggnadsverk. Kungsportsbron i Göteborg, flickskolan i Uddevalla och rådhuset i Strömstad torde höra till de mera kända. Han restaurerade skansarna Kronan och Lejoneti Göteborg, uppgjorde stadsplaneförslag för olika delar av staden, Otterhällan, ordnade Keillers park, planlade Hindås villasamhälle och nyare delar av Uddevalla stad. Hans sista verk blevo vattentornen i Lunden och Johanneberg, Göteborg".