Insänt av Nils-Erik Ekstrand:
Bo Seinknecht var en vänligt småleende, inte sällan piprökande, specerihandlare som oftast stod bakom disken till sin butik på Erik Dahlbergsgatan i Uddevalla. Den låg på 1950- talet i ett flervånings stenhus, som om jag minns rätt kallades Port Arthur. För mig var han dock stadens fotograf, firad medlem i Uddevalla Fotoklubb. Han hade ofta deltagit i och fått utmärkelser för sina bilder i de tävlingar, så kallade salonger, som klubbar och tidskrifter i Sverige och runt om i världen anordnade på den tiden.
Han var också min
förebild när jag med min första kamera, en Agfa Isolette, i en rem om halsen
gav mig ut på cykelturer och vandringar i och kring Uddevalla för att ta
bilder. (Agfan hade jag köpt i Lübeck när vännen Rolf Ohlsson och jag var på
väg hem från vår cykelsemester i Tyskland och jag hade lyckats spara 125 kronor
i plånboken. Rolf köpte en likadan.)
Drömmen var att kunna åstadkomma lika
fina bilder som Bo Seinknecht. Att få bilder utställda på salonger kunde man
inte föreställa sig, men man kunde ju alltid fråga sig : ”Hur skulle Uddevallas
egen mästerfotograf tackla denna
situation? Hur skulle han avbilda vitsippsdungen eller det fallfärdiga staketet
så att det blev så där oemotståndligt BILDMÄSSIGT?”
Bildmässigt var ett rådande modeord i tidens
fotolitteratur.
För oss smärre amatörer såväl som för
Seinknecht handlade det då oftast om landskapsfotografi. Men det höll på att
hända något inom fotograferandet i Sverige och Europa. Det vackra
landskapsfotot fick den föraktfulla etiketten ”Rosenlunderi”. Nu skulle det vara sotiga, trista bilder från
industrins bakgårdar eller efterkrigstidens ruiner, en trend som sedan ledde
vidare till solkiga interiörer i knarkarkvartar och andra avvikarmiljöer.
Men Seinknecht höll tack och lov fast vid sin
linje, som var att hitta det vackra i det han observerade.
Jag blev aldrig bekant med Bo Seinknecht,
därtill var han ju för stor för mig, men någon gång vågade jag mig in i hans
affär för att ställa någon fototeknisk fråga. Då plirade han vänligt mot mig, där han stod bland sina burkar och
paket, iförd grå butiksrock, fundersamt puffande på sin snugga. Denna hans miljö var ju i mina ögon rätt
tråkig och föga inspirerande för en konstnärlig tillvaro.
Jag föreställde mig hur han därifrån smet ut till friheten för att skapa bilder
i lunder och hagar, vid stränder och kajer, för att efter helgens permission
åter krypa in bakom disken och väga upp mjöl och socker och plinga in summorna
i kassaapparaten.
Sedan jag lämnade Uddevalla för mer än 50 år
sedan har jag inte tänkt så mycket på Bo Seinknecht innan jag för litet sedan
såg honom omnämnd här på Uddevallabloggen.
Efter en stunds trålande på museets hemsida
hittade jag till min lycka en mapp med över 800 bilder, tagna av honom. De är
alla färgdior, ibland något dammiga efter många år i arkiv medan hans bilder i
mitt minne var de svartvita landskapen.
Av de 800 har jag tittat närmare på ett hundratal
för att se hur hans verk idag svarar mot den uppfattning jag burit med mig
under åren.
Jo, de håller mycket bra. Många är
häpnadsväckande väl fångade. Och det är just från lunder och hagar, stränder
och kajer som en stor del av hans bilder är hämtade. Uddevalla och Bohuslän och
dess skärgård var hans revir. Några långa utlandsresor vet jag inte att han
gjorde. Däremot finns det bilder från Skåne och Danmark. Även Danmark var ju
då, några år efter ockupation och krig, utland, och litet exotism doftar nog hans bilder
därifrån.
I Bo Seinknecht har Uddevalla sin egen
fotografiske skildrare. Det borde vara dags för en separat utställning av hans
bilder på museet, och då vore det ett perfekt läge att samtidigt ge ut en bok
med något av det främsta i hans verk.
NILS- ERIK EKSTRAND //
Bo Seinknecht var en mycket skicklig ljudinspelningstekniker också. Han spelade bl.a. in skiva med Militärmusikkåren vad jag vill minnas.
SvaraRaderaNej, det var faktiskt hans bror Åke Seinknecht som var ljudtekniker.
RaderaTack för att i alla fall jag fick se dessa underbara bilder och jag tror nog fler tycker så.
SvaraRaderaNils-Erik E. Eftersom du träffade Bo S. Kanske du kan svara på ifall det är han som står utanför affären i det stora huset. Jag har ett vykort och vet ej vilka som är på det. Hur kan jag maila kortet till dig?
SvaraRaderaJan A
Tack Jan A. och andra som uppskattat inlägget om Bo Seinknecht och hans bilder.Skicka gärna vykortet på hans affär och andra upplysningar om Bo Seinknecht till min e- post : nilserikekstrand@gmail.com , så försöker jag vidarebefordra informationen till bloggen eller museet-
SvaraRaderaVänliga hälsningar
Nils- Erik Ekstrand