Lille-Jul 2007

I kväll var det en av året höjdpunkter, Lille-Jul på Officersmässen på I 17. Det är så fantastiskt att mässen fortfarande finns kvar och att Officersklubben existerar 15 år efter att regementet lades ned 1992.
Själv arbetade jag där i 27 år och fick förstås väldigt många vänner. Och den här fredagen i december träffas flertalet för årsmöte i Officersklubben och så förstås Lille-Jul.
När jag kom till regementet en halvtimme innan det skulle börja var det redan fullt med folk på mässen. Och den här parollen med "Bevara I 17" hade hängts upp av festkommittén på Kanslihuset.

Vi gör vårt bästa för att bevara åtminstone minnena av I 17 och alla kamrater. Och varje år inleds årsmötes med parentation av under året bortgångna kamrater. Vi blir alltså färre och färre för varje år. I år höll vi en tyst minut för Jan Assmo, Jan Fogelin, Kjell Strandh och Sven-Erik Hagberg.

Vi träffas alltid i Taktiksalen, som idag disponeras av Komvux, och antagligen heter något annat.




Efter årsmötesförhandlingarna är det dags för glögg och så anländer årets första Luciatåg. Precis som tidigare år var det Uddevalla och Skärets lucia som gjorde sitt intåg. Jag såg en gammal ärrad kollega som torkade en tår när luciatåget skred ut genom dörren medan de sjöng luciasången.

Sedan var det dags att förflytta sig till mässen i kanslihuset. Några av de äldre fick ta hissen. Den fanns inte på regementets tid utan har tillkommit senare. Men det är bra att den finns så att även de som inte orkar klättra tre trappor kan vara med.

Precis som vanligt var det väldigt välordnat och fint på mässen. Och efter sedvanligt intåg till sång var det fri placering. Och det allra första som hände var att supen hälldes upp och den första snapsvisan sjöngs:


"En kristen mänskas plikt det är å inte gäre illa
Å dricke brännvin sum en kär
å ta en sub te silla.
En tre å fyra kan en ta
Men fem å sex går också bra.
Om en vell salig bliva."

Och så var det äntligen dags för julbordet. Traditionsenligt var det Ann-Christin Rörqvist och hennes "mannar" som stod för maten.


En gång i tiden författade Sven Hallgren "Ode till galten". Han framförde den alltid själv med sin tordönstämma. Traditionen har sedan Sven Hallgren gått bort tagits över av Kristian Bernstone. I odet prisas grisen (fläsket alltså) i alla dess former.


Det hela avslutas med "Galtens skål" . Då glider alla ned från sina stolar och sittande på golvet höjer man glasen och skålar för galten.


En av kvällens höjdpunkter var när den äldste officeren, f d regementschefen Bertil Kamph, undehöll oss med en egenförfaffad monolog om sin tid på I 17. Den återger jag i en särskild artikel.//
Om du vill se bilder från Lille-Jul kan du göra det här http://picasaweb.google.com/Gunnar.Klasson/LilleJul