Lodbrädan, vattenpassets föregångare, var försedd med ett järnlod på snöre. Lodbrädans bredd avpassades ofta efter bredden på stockarna för att kunna användas som mått vid uthuggningen för timmerknuten. Det var framförallt ett smalt, högt lodbräde som användes för inriktningen av knutarna. Den färdiga stocken slogs ner med en stor träklubba, vanligen tillverkad av en bit timmerstock som fanns till hands på byggplatsen, och försedd med ett långt träskaft. //
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar