Ture Malmgren - visionären bakom vägen vid Hästepallarna

Digitaltmuseum/Bohusläns museum

Vägen vid Hästepallarna är utan tvekan en av Uddevallas mest dramatiska och karaktärsfulla platser. Att man 1908 lyckades spränga fram en väg längs de branta bergsväggarna vid Byfjorden var en bedrift som krävde både mod, dynamit och en hel del lokalpatriotisk envishet.

Visionären bakom verket

Man kan inte prata om Hästepallarna utan att nämna Ture Malmgren (grundare av tidningen Bohusläningen). Han var en man med storslagna idéer – det var ju han som också lät bygga den medeltidsinspirerade riddarborgen Tureborg. Ture Malmgren satt i stadsfullmäktige 1897 - 196 och var dess ordförande 1913 - 1915.

Malmgren och hans samtida såg inte bergen som hinder, utan som möjligheter att skapa något vackert och imponerande. Vid sekelskiftet fanns en stark framtidstro och en vilja att sätta Uddevalla på kartan som en modern och attraktiv stad.

Varför byggdes vägen?

Resonemanget bakom bygget vilade på tre huvudpelare:

• Turism och rekreation: Gustafsberg var Sveriges äldsta badort och en enorm stolthet för staden. Innan vägen fanns tog man sig främst dit via ångbåt eller genom att gå långa omvägar. Genom att spränga fram en väg längs vattnet skapade man en direkt, naturskön förbindelse som lockade både stadsbor och turister till promenader.

• Stadsstolthet och estetik: Under den här tiden var "promenadkulturen" stor. Man ville skapa en miljö där man kunde se och synas, samtidigt som man njöt av den friska havsluften och den storslagna utsikten över fjorden. Det var en form av tidig destinationsutveckling.

• Teknisk framåtanda: Att bemästra naturen med modern teknik (som dynamit) var ett bevis på civilisatorisk styrka. Att spränga sig fram genom de nästan lodräta klipporna vid Hästepallarna var ett sätt att visa att ingenting var omöjligt för den växande industristaden.

Bygget – ett farligt hantverk

Vägen stod klar 1908 efter ett mödosamt arbete. Arbetarna hängde ofta i rep längs bergssidan för att borra och ladda för sprängningarna. Resultatet blev en smal hylla i berget med ett massivt stenräcke som skydd mot branten.

Namnet "Hästepallarna" är ett gammalt namn på den västra delen av Skeppsviken. Det är platån där campingplatsen tidigare låg. Ordet pall betyder egentligen avsats. Jämför uttrycket pallsprängning som enligt Nationalencyklopedin betyder "bergsprängning av trappstegsformad bergklack (pall) med två eller flera fria ytor". I det här fallet får man anse att med pall avses bergavsats som störtar brant ner i fjorden. Här låg även Hästhagen där hästar betade.   ///

Kvartersbränderna 1859 - 1871

Bild ur Uddevalla stads historia av Sten Kristiansson

Även om den stora stadsbranden 1806 ofta stjäl allt historiskt strålkastarljus, så var kvartersbränderna under 1800-talets andra hälft brutala påminnelser om hur sårbar staden fortfarande var.

Under den specifika perioden 1859 till 1871 drabbades Uddevalla av några riktigt svåra kvartersbränder som satte djupa spår i stadsbilden:

• Kvartersbränderna 1859: Denna brand fick ett oerhört våldsamt förlopp och ödelade hela fem kvarter. Enligt de nationella rullorna över stora stadsbränder brann 26 fastigheter ner till grunden. Ett konkret och lokalt exempel på efterbörden från denna brand är huset Hegardt 10 på Kålgårdsbergsgatan 7, som uppfördes 1860 just för att ersätta bebyggelse som slukats av lågorna.

• Kvartersbränderna 1860

           Detta året var det dags igen. Båda kvarteren Banken och Åberg eldhärjades. Beträffande kvarteret             Banken så spred sig den branden till Rådhuset där taket på den västra flygeln av Rådhuset fattade             eld, men turligt nog lyckade man avvärja branden. Det lär dock fortfarande finnas spår efter                     branden på Rådhusets vind. Branden i kvarteret Åberg betydde att flera av lindarna mellan                       Hansonska bron (bron fanns dock inte vid tillfället) och Träbron brandskadades. Dessa träd stod               dock kvar i över hundra år innan de byttes ut.

• Kvartersbranden 1864

           Bohus Länds tidning skriver 1864-12-30 att flera byggnader i kvarteret Bilde skadats svårt.

• Kvartersbränderna 1871: Bara tolv år senare var olyckan framme igen. Den täta trähusbebyggelsen i kvarteren Gyldenlöwe och Sundberg gjorde återigen släckningsarbetet fruktansvärt svårt, och denna gång strök 28 fastigheter med innan man lyckades få kontroll över elden.

 Läderämbar, brandhakar och dånande kyrkklockor – så bekämpades elden

När vi idag hör sirenerna från räddningstjänsten vet vi att professionell hjälp är på väg inom några minuter. Vid mitten av 1800-talet såg Uddevallas brandförsvar helt annorlunda ut. Det fanns ingen yrkesbrandkår, utan brandförsvaret byggde på medborgarplikt (den så kallade allmänna brandstyrkan). Alla arbetsföra män var skyldiga att rycka ut när larmet gick. I varje kvarter fanns en brandbod med släckningsutrustning.

Så här gick det till när den röda hanen var lös under åren då kvartersbränderna härjade som värst:

Nattvakt och larm Staden förlitade sig på brandvakter som patrullerade de mörka och ofta rökiga gatorna om nätterna. Upptäcktes en brand gällde det att väcka staden så fort som möjligt. Larmet gick genom att kyrkans stormklocka började dåna över staden, samtidigt som trumslagare sprang genom gatorna och slog larm.

Läderämbar och langningskedjor Uddevalla hade vid den här tiden tillgång till några handdragna brandsprutor. Men dessa hade inga inbyggda vattentankar och kopplades inte till några brandposter. Istället var de helt beroende av enorma mänskliga "langningskedjor". Hundratals Uddevallabor, ofta kvinnor och barn, fick ställa sig i långa rader ner till Bäveån eller närmaste brunn och langa fyllda läderämbar (hinkar) från hand till hand för att hälla i sprutans kar. Vattentrycket skapades sedan genom att starka män pumpade handtagen upp och ner i ett brutalt och utmattande tempo.

Att riva istället för att släcka Vattentrycket från handsprutorna räckte sällan för att släcka en fullt utvecklad husbrand. Den primära taktiken var därför ofta att försöka begränsa eldens spridning. Med hjälp av långa, tunga brandhakar, yxor och rep gav man sig på de intilliggande, ännu oskadda trähusen. Genom att bokstavligen riva ner grannhusen och dra undan bråtet hoppades man skapa en tillfällig brandgata som elden inte kunde hoppa över. Det var en desperat och hjärtskärande metod där man tvingades offra mångas hem för att rädda resten av staden.

Vändpunkten 1874: Lagen som ändrade allt Dessa bränder, i Uddevalla och andra svenska städer, ledde fram till en av de viktigaste lagarna i vår stadshistoria: 1874 års byggnads- och brandstadga. Nu blev det slut på det oreglerade byggandet.

De nya reglerna innebar bland annat:

• Obligatoriska brandmurar: Varje fastighet som byggdes ihop med en annan måste nu ha en rejäl brandmur (brandgavel) i sten eller tegel som gick hela vägen upp över taket.

• Brandsyn: Regelbundna kontroller infördes för att se till att skorstenar och eldstäder var säkra.

• Organiserat brandförsvar: Kraven på städernas förmåga att släcka bränder skärptes, vilket lade grunden för den professionella brandkåren.

Arkitekturen som försvar Om man går runt i Uddevallas äldre delar idag kan man fortfarande se spåren av denna tid. Titta på husens gavlar – ser du hur tegelmurarna sticker upp en bit ovanför takpannorna? Det är 1874 års lag i praktiken. Det är arkitektur född ur rädsla, men som gav oss den trygghet vi har idag.   ///

Barnhusdirektör Anders Busck 1792-1794

 Anders Busck var Gustafsbergs barnhus tredje direktör 1792 - 1794. Barnhuset hade startat 1776 och var nu ordentligt etablerat. Under Buscks tid tog man in 14 elever och lika många lämnade och man höll därmed en numerär med 30 pojkar. Skolans lärare var prästvigda och var en till tre stycken genom åren. Anders Knapes donation hade lagt en bra grund till verksamheten vilket visade sig att den fortsatte på samma sätt i 148 år, fram till 1924.

Om man letar efter en enskild, enorm historisk händelse eller katastrof under just åren 1792–1794 i Uddevalla, så ekar historieböckerna faktiskt ganska tomma.

Ofta när man letar efter händelser på Västkusten under just 1792, 1793 och 1794 beror det på att grannstaden Göteborg drabbades av tre massiva stadsbränder tre år i rad. Uddevallas absolut mest kända och förödande stadsbrand, som slukade nästan hela staden, skedde däremot lite senare, år 1806.

Men om vi tittar på vad som faktiskt pågick i och kring Uddevalla under exakt dessa tre år, så befann sig staden mitt i en pulserande guldålder:

• Den stora sillperioden (1747–1809): Under 1790-talet var Uddevalla en ekonomisk motor i Sverige. Hamnen var fylld av skepp och staden stank (lönsamt!) av sill och trankokerier. Mäktiga köpmannafamiljer och redare, som den framgångsrika Maria Bagge, var i full färd med att bygga upp enorma förmögenheter.

• En blivande granitkung föds (1793): Carl August Kullgren föddes i Uddevalla detta år. Han blev senare handelsman och var den som startade stenhuggeriet på Bohus Malmön. Han blev därmed fadern till den bohuslänska granitindustrin som exporterade sten över hela världen.

• Marstrands frihamn stängs (1794): Grannön Marstrand hade varit en frihamn (Porto Franco) och en fristad för bland annat Sveriges första judiska församling sedan 1775. År 1794 drogs dock detta privilegium in, vilket förändrade hela den ekonomiska dynamiken och handelsvillkoren i Bohuslän, vilket direkt påverkade köpmännen i Uddevalla.

• Ett centrum för silverhantverk: Staden hade under dessa år flera mycket skickliga och välbärgade silversmeder. Mästaren Anders Schotte var extremt produktiv (hans vackra pjäser daterade 1793 och 1794 säljs fortfarande dyrt på landets stora auktionsverk) och år 1794 etablerade mästaren Henrik Ruthenbeck sin berömda silververksamhet i staden.

Den här bägaren av Anders Schotte finns på Bohusläns museum. ///

Post- och telegrafhuset

Post- och telegrafhuset i korsningen Trädgårdsgatan - Lagerbergsgatan stod färdigt 1917. Det var en Stockholmsfirma som byggde huset åt staten som byggherre. Gamla Uddevallabor har berättat att byggnadsarbetarna inverkade menligt på stämningen i staden då de slogs med Uddevallagrabbarna om tjejerna. En och annan kontrovers blev det.

Posten flyttade in i oktober 1917 och telegrafen några månader senare. Både postmästaren och telegrafkommissarien lär ha haft tjänstebostäder i byggnaden.

1917 var ett eländigt år. Första världskriget rådde och just detta året utbröt hungerkravaller runt om i Sverige. Uddevalla utgjorde därvidlag inget undantag.

Men ändå kunde Uddevallaborna gå på cirkus då Cirkus Schreiber gästade staden under våren.   ///

Erik Segerstedt ny Uddevallaambassadör 2026

 

Bild från januari 2009 där Erik repeterar i Skolhuset på Gustafsberg. Det var en körtävling i TV 4 och Eriks kör kom tvåa.

Idag utnämndes Erik Segerstedt till officiell ambassadör för Uddevalla 2026. Det skedde under Näringslivsdagen i Agnebergshallen.

Så här sammanfattar kommunen utnämnandet på sin hemsida:

Erik Segerstedt är född och uppvuxen på Bokenäset i Uddevalla och flyttade till Stockholm i samband med genombrottet i Idol 2006, då han kom tvåa. Det ledde till ett skivkontrakt och starten på en intensiv musikkarriär. Första skivan hette A Different Shade, som gick direkt in som tvåa på albumlistan och första singeln I Can´t Say I´m Sorry toppade singellistan. Året därpå grundandes popgruppen E.M.D. med Erik Segerstedt, Danny Saucedo och Mattias Andréasson. Det blev ett av Sveriges mest framgångsrika popband under slutet av 00-talet.

Erik har medverkat i tävlingen Körslaget med en kör från Uddevalla, deltagit i Let´s Dance, och varit programledare för Sportlabbet och Rampljuset på SVT. Han har gett rösten åt Prins Hans i den svenska versionen av Disney-filmen Frozen, och debuterat som skådespelare i Camilla Läckbergs tv-serie Strandhotellet där han spelade rollen som krimreportern Jakob Hallberg.

Just nu skriver Erik Segerstedt mycket musik, framförallt till E. M. D., som precis återförenats och har planer för en fortsättning. Våren har en del andra spelningar på lut och i sommar ska Erik åka med Diggiloo-turnén runtom i Sverige.

Juryns val

Erik Segerstedt är en av de två ambassadörer som juryn har valt ut bland alla de nomineringar som allmänheten lämnat in. Juryn består av kommunfullmäktiges och kommunstyrelsens presidier.

Juryns motivering till officiell ambassadör för Uddevalla 2026

”I snart två decennier har Erik Segerstedt varit en självklar del av det svenska musiklivet. Resan tog sin början på Bokenäset och fortsatte på musiklinjen i Uddevalla. Genombrottet i Idol följdes av flera framträdanden i Melodifestivalen, som etablerat honom som en respekterad profil i branschen.

Samtidigt har hans resa inspirerat många här hemma i Uddevalla och Erik Segerstedt har blivit en förebild för unga som drömmer om att göra verklighet av en karriär inom musik och kultur.

För en lång och framgångsrik gärning, och för att han med värme och självklarhet fortsätter att vara en av Uddevallas starkaste musikprofiler, utser vi Erik Segerstedt till Uddevallas officiella ambassadör 2026. ”

Vad tror du uppdraget som ambassadör kommer att innebära för din del?

- Det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt vad det innebär praktiskt. Men personligen och känslomässigt känns det som ett kvitto på att jag gjort något positivt, att jag får officiell uppskattning. Det känns jättestort!

Blev du överraskad av beskedet att du blir officiell ambassadör?

- Ja, jag blev jätteöverraskad. Det hade varit väldigt kul att vara på plats i Uddevalla idag när det här blir offentligt, jag är väldigt ledsen över att det krockade med en spelning i Västerås som jag tyvärr bokat in sedan lång tid tillbaka.

Hur kan du bidra till att sprida stolthet och en positiv bild av Uddevalla?

- Bjuda med mig vänner hem på sommaren och högtider! Bohuslän och Uddevalla har aldrig gjort några av mina vänner besvikna i alla fall. Sen har jag ju genom mitt jobb försökt att sätta staden på kartan genom till exempel Körslaget.

Hur var det att växa upp i Uddevalla?

- Jag bodde ute på landet hela min barndom, det var helt idylliskt. När jag var liten tyckte jag att det var jobbigt att det var så långt till kompisar och att det inte fanns en kiosk. Jag minns att jag skolkade en dag från skolan för att hänga på Torp en hel dag, jag romantiserade bilden av att gå bland butiker. Ju äldre man blir desto mer inser man hur bra man hade det, det var så lugnt och tryggt på Bokenäset.

- Det som formade mig när jag blev lite äldre var min gymnasietid i Uddevalla, där finns en fantastiskt bra gymnasieskola. Jag fick möta många bra lärare, jag fick frihet och uppmuntran till att bejaka min talang och möjlighet att uppträda inför större publik. Det var helt oumbärligt för min del, för jag fick god scenvana. Mitt huvudinstrument var piano, men under gymnasietiden gick det alltmer över till sång.

Vad gillar du mest med Uddevalla?

- Uddevalla ligger väldigt fint, med naturen och havet intill. Uddevalla är en bra stad om man vill hålla på med musik eller idrott, det finns ett aktivt föreningsliv och många olika lag. Och så Pingvin pizzeria, det är viktigt, där finns Sveriges bästa kebab. Varje gång jag åker hem så köper jag alltid kebabpizza på Pingvin.
Sedan tycker jag man kunde utnyttja vattnet mer, från museiparken och bort mot Riverside. Det finns ju potential att göra något, som när man byggde Strandpromenaden, det blev ju kanon!

Är du stolt över att komma från Uddevalla?

- Ja, absolut! Jag är jättestolt över att komma från Uddevalla.

Besöker du ofta Uddevalla?

- Jag är hemma vid högtider som jul och midsommar. På sommaren försöker jag komma hem några veckor, så det blir kanske totalt 3-4 gånger per år. Jag skulle gärna vilja åka ner och hälsa på mina syskon och syskonbarn lite oftare, men jag känner att jag inte riktigt hinner.

Kommer du flytta tillbaka till stan?

- Nej, det har jag inga planer på just nu. När jag var 23 år flyttade jag till Stockholm, det var i samband med genombrottet i Idol. Nu bor jag i Stockholm, som jag älskar, och har bott här halva mitt liv. I framtiden kanske jag skaffar en sommarstuga i Uddevalla, för när sommaren kommer vill jag ha saltvatten, kräftor - och brännmaneter.

Vad saknar du mest av Uddevalla?

- Familjen. Och så saknar jag saltvattnet och kulturen kring havet med maten, båtarna, och allt som hör till, jag har varit väldigt mycket ute på havet. Mina föräldrar köpte en 20 meter lång kutter på 70-talet som de renoverat hela livet till ett riktigt skepp, som det är idag. Folk brukar bli glada när de ser den.

Hur kan du bidra till att få Uddevallaborna att känna mer stolthet?

- Jag säger att jag kommer från Uddevalla och från Bohuslän, jag stoltserar med det. Jag talar alltid gott om Uddevalla, och om min uppväxt och om min gymnasietid. När jag är i offentliga sammanhang så är jag en representant för Uddevalla. Vi har ju fler kända profiler från Uddevalla, som till exempel Louise Karlsson, Thomas Stenström och Andreas T Olsson, det är roligt. ///

Det pågående byggandet av trädäcket förbi Sörkullens badplats.

 Tre meter brett skall det bli så småningom och det skall bli ett räcke utåt vattnet.

Från andra hållet.

Bygget skall vara klart i början av april. 

OBS Respektera avspärrningarna som finns från båda hållen!   ///

Tack från Martin Rörby!

Insänt av Martin Rörby:

Hej Uddevalla-vänner!

Stort tack för ert entusiastiska engagemang i Maria Lundbäcks hus och min målning av det! Helt klart är det Kurt Heinonen som gjort den, det visar inte minst sättet på vilket den är signerad och hur också platsen för motivet är angiven. Lite genant för mig att jag själv inte sett påskriften i vänster nederkant - det hade ju onekligen besparat mig en del tid 😉

Håller med om att målningen är betydligt vassare än många av Heinonens genreartade gatu- och fiskelägesmotiv, men däremot är den besläktad med hans (för det mesta) betydligt mer inspirerade målningar av framför allt Göteborgs hamn! Man kan dock inte låta bli att undra varför han signerade den här målningen med ett alias…?

När det gäller själva huset, är en stilla önskan från min sida inför framtiden att tornet åter får krönas med den smidda järnspira, som tagits ner under senare tid. I dagsläget ser huset tyvärr rätt stympat ut… Och nästa gång det är dags att ta hand om fönstren, skulle huset må gott om de fick tillbaks sin mahognyröda färg!

Hälsningar från ett vårligt Stockholm ☀️
Martin Rörby

Vem var Maria Lundbäck?

Jag har skrivit om henne flera gånger. Här följer några länkar som du kan klicka på för att kunna läsa mer om henne:

Maria Lundbäck

Maria Lundbäck 2

Maria Lundbäck 3

Vet du vem konstnär Curt Hein är/var som målat denna tavlan?

Insänt av Martin Rörby:

Hej Gunnar!

Hittade denna stämningsfulla och charmig målning i en second hand-butik i Stockholm för någon vecka sedan. Hade egentligen ingen plats för den, men för några hundralappar kunde jag ändå inte motstå tavlan! Så nu står den uppallad på några stolar hemma. Den är gjord 1952, men konstnären Curt Hein har jag aldrig hört talas om - och inte heller hittat något om på nätet…

Var den var målad hade jag heller ingen aning om, men det kändes som en autentisk miljö, inte en fri fantasi, även om jag befarade att den troligen gått förlorad efter det att målningen gjorts. Misstänkte därför att det kanske kunde vara Gröndal här i Stockholm, eller Gamla Hagalund i Solna.

Själv är jag arkitekturhistoriker till yrket, så jag skannad lite hastigt av vad jag kunde hitta i olika arkiv på nätet, men helt utan resultat. Och en bekant till mig, som byggt en fin modell av det idag till största delen rivna Hagalund, kunde med bestämdhet konstatera att huset aldrig funnits där. Som en lite desperat sista utväg gick jag in på Digitalt museum och sökte på ’hus med torn’. Och efter att jag bläddrat igenom drygt hundra träffar, fick jag napp - ett foto taget 1961!

Som du förstår är det därför jag nu kontaktar dig. När jag sedan nystade vidare hittade jag nämligen ditt blogginlägg om huset, som glädjande nog fortfarande existerar! Och där framgår ju också vem som ritat den nya delen i början på 1900-talet! Snyggt jobbat, det är sällan sådana uppgifter redovisas, om de nu ens går att få fram över huvud taget!

Målningen är jag så förtjust i, så den släpper jag inte ifrån mig! Men tänkte ändå att det kan vara roligt för dig, dagens ägare (som väl är en bostadsrättsförening) och andra intresserade i Uddevalla att veta om den.

Bästa vårhälsningar!

Martin Rörby

Vid dagens berättarkafé idag ställde jag frågan till publiken om de visste vem Curt Hein är/ eller var. Huset är Maria Lundbäcks hus på Lagerbergsgatan 11 - 13.  Tyvärr inget napp så därför skickar jag frågan vidare till Uddevallabloggens läsare?

Fantastiskt fin tavla.   /// 

Berättarkafé måndag 9 mars i Wessmanska huset

 

I morgon måndag den 9 mars kl 14 är det dags för berättarkafé i Wessmanska huset, Södra vägen 7.

Vi berättar för varandra utifrån olika teman och ämnen.

ALLA ÄR VÄLKOMNA!!!   ///

Årsmöte för Kungl. Bohusläns regementes kamratförening

 

Ordföranden Per Norberg närmast, sekreterare Gun Bergman och mötesordföranden Tommy Åhsman där bakom.

Idag var det årsmöte för regementets kamratförening på officersmässen. Ett trettiotal medlemmar hade hörsammat kallelsen.

På sedvanligt sätt höll regementspastor Kurt Olsson i korum.

Bohusläns Försvarsmuseums, sedan något år, nye ordförande Niklas Ytterberg informerade om museets verksamhet.

Avslutningsvis var det dags för utdelning av medaljer och förtjänsttecken. Först ut var Thomas Larsson som här flankeras av vice ordförande Jonas Westbring och ordförande Per Norberg. (beklagar bidkvaliteten)

Pristagare Ulf Gustavsson

Pristagare Ulf Andersson   ///

Hon blir ny chef för Bohusläns museum

 

PRESSMEDDELANDE

Nu är det klart att Karin Stammarnäs blir ny museichef för Bohusläns museum. Hon tillträder tjänsten 1 juni 2026 och ersätter Gunilla Eliasson som har varit tillförordnad chef sedan november förra året. 

Karin Stammarnäs har mångårig erfarenhet av ledande roller inom kultursektorn och är idag kulturchef i Trollhättans stad. Karin är välbekant med Bohusläns museum där hon tidigare har varit enhetschef för publik verksamhet och utställningar.  

 - Jag kliver ombord som museichef med stolthet och en känsla av stark förankring i både verksamheten och i Bohuslän. Bohusläns museum spelar en viktig roll i samhället, och mitt fokus är att, tillsammans med medarbetarna, bygga vidare på detta med tydlig riktning framåt och med hög kvalitet, säger Karin.   

Med sin erfarenhet som ledare inom kultur- och museiverksamhet kommer Karin Stammarnäs att ta sig an uppdraget att leda och utveckla museet, stärka dess roll i samhället och vårda relationer med intressenter och samverkanspartners. 

- Det är en lyckad rekrytering, säger Louise Åsenfors, ordförande i stiftelsen för Bohusläns museum. Karin har en stark bakgrund inom kultursektorn och hennes helhetssyn och erfarenhet av att driva förändrings- och samverkansarbete är en viktig tillgång i uppdraget att leda Bohusläns museum. Vi ser fram emot att välkomna Karin till museet.  

Det är stiftelsen som har genomfört rekryteringen och fackliga representanter har varit delaktiga i processen.  

- Vi ser positivt på den inkludering och goda dialog som finns i samverkansgruppen och med styrelsen. Vi är nöjda med rekryteringsprocessen och upplever den som transparent, säger Madelein Arnoldsson och Hannah Stening, som representerar de lokala fackförbunden DIK och Vision. 

Karin Stammarnäs tillträder sitt nya uppdrag 1 juni 2026 och ersätter Gunilla Eliasson som har varit tillförordnad chef sedan november 2025. 

Karin sökte också jobbet förra gången det var ledigt. Hon kom då god tvåa. Jag satt med i rekryteringsgruppen.   ///

Var är bilden tagen?

En ny fasad i Uddevalla. Men var är bilden tagen?   ///
 

Dags för andra etappen av renoveringen av Västerbron

Fr och med måndag den 9 mars återupptas renoveringsarbetet av Västerbron. I höstas och före jul gjordes första etappen, den västra delen av bron.

Renoveringen beräknas vara klar i juni. Under sommaren 2026 kommer även brons undersida att renoveras.

Läs mer om arbetena på kommunens hemsida. Klicka HÄR     ///

Det här är en Uddevallare

 
Foto/arrangemang Bohusläns museum

En "Uddevallare" är en klassisk svensk dryck som i grund och botten är ett äldre och lokalt

namn för det vi idag oftast kallar för kaffekask eller kaffegök – alltså varmt kaffe spetsat med

sprit.

Historien bakom namnet

Att drycken fick sitt namn från staden Uddevalla i Bohuslän hänger tätt ihop med 1700-talets

handel.

Under den här perioden hade Uddevalla en mycket omfattande import av fransk konjak. Den fina

spriten spreds över landet, och namnet "Uddevallare" (eller bara "Uddevalla") blev snabbt

synonymt med en rejäl sup eller en spritblandad kaffekopp.

Till och med Carl Michael Bellman odödliggjorde uttrycket på slutet av 1700-talet när han

diktade om att ta sig "en duktig kallsup uddevalla". Under 1800-talet befästes dryckens status

ytterligare och den beskrevs ofta i litteraturen som bohuslänningarnas absoluta älsklingsdryck.

En som ofta framhöll drycken var Sveriges ärkebiskop, den Uddevallafödde Anton Niklas

Sundberg.

Det klassiska receptet (Mynttricket)

Hur blandar man då en äkta Uddevallare? Enligt den klassiska och smått legendariska

traditionen krävdes inga decilitermått. Allt man behövde var en kaffekopp (gärna lite konisk, det vill säga

smalare i botten) och ett mynt:

 

* Förberedelsen: Lägg en slant (förr ofta ett kopparmynt som en 1-öring) i botten av

kaffekoppen.

 * Kaffet: Häll på starkt, svart kaffe tills myntet döljs helt av den mörka drycken.

 * Spriten: Fyll därefter på med konjak eller okryddat brännvin. Spriten tunnar ut kaffet, så du

ska hälla precis tills myntet framträder och blir synligt igen.

(I vissa mer komplicerade varianter av mynttricket la man ner både en kopparslant och en

silverslant, men principen var densamma – kaffe tills slanten försvann, sprit tills den syntes igen).

Uddevallaren idag

Även om mynttricket och kaffekasken lever kvar i minnet hos den äldre generationen, har ordet

fått en ganska rolig dubbelbetydelse i modern tid. Om du idag går in i en matbutik i Bohuslän

och letar efter en "Uddevallare", är sannolikheten stor att du istället kommer ut med en

lokalproducerad tjock grillkorv från det lokala charkuteriet Rybergs! ///

Förberedelser för sjösättning

Ja, här är det klappat och klart för sjösättning på Uddevallavarvet. Men vilken båt är det som skall döpas och sjäsättas?   ///
 

Barnhusdirektör Benjamin Bagge

Benjamin Bagge (1733–1792) var en mycket viktig person i Gustafsbergs historia och utsågs av donatorn Anders Knape Hansson att ta över rodret efter honom.

Efterträdare till Knape

När Gustafsbergs grundare Anders Knape Hansson avled 1786, var det Benjamin Bagge som tog över som förvaltande direktör för barnhusinrättningen. Han innehade denna betydelsefulla post fram till 1791 (han avled året därpå, 1792). Att Knape valde just Bagge till sin efterträdare visar på ett stort förtroende, då Knape var oerhört mån om att barnhuset skulle skötas enligt hans och hans avlidna hustru Katarina Hegardts strikta och kärleksfulla riktlinjer.

Vem var Benjamin Bagge?

Benjamin Bagge föddes 1733 och var en framgångsrik handlande i Uddevalla. Han levde hela sitt liv ogift och fick inga egna barn, men kom genom sin roll som barnhusdirektör att bli en fadersfigur och beskyddare för de många obemedlade bohuslänska pojkar som fick sin skolgång och ett hem på Gustafsberg.

Porträttet i Gubbrummet

I det anrika "Gubbrummet" inne i Societetshuset på Gustafsberg hänger porträtten av stiftelsens förvaltande direktörer genom tiderna, och där har Benjamin Bagge sin självklara plats som den andre direktören i ordningen, direkt efter Anders Knape.

Vad hände på Gustafsberg och i Uddevalla under de åren som Bagge var direktör?

Under Benjamin Bagges tid som direktör (1786–1791) hände det faktiskt en oerhört dramatisk sak i Uddevallas historia. Det var en tid av stor orolighet och staden blev till och med ockuperad av en utländsk armé!

Här är några av de mest anmärkningsvärda händelserna i staden och på Gustafsberg under de år som Bagge styrde barnhuset:

Tyttebärkriget och ockupationen av Uddevalla (1788)

År 1788, mitt under Bagges tid som direktör, hamnade Uddevalla i centrum för en stor militär konflikt som kallas Tyttebärkriget (eller Teaterkriget). Kung Gustav III hade anfallit Ryssland, vilket ledde till att Danmark-Norge, som var allierade med Ryssland, drogs in i kriget och anföll Sverige från väster.

I slutet av september 1788 tågade en stor dansk-norsk armé, ledd av prins Karl av Hessen, in i Bohuslän. Efter att ha besegrat svenskarna i det kända slaget vid Kvistrum norr om Uddevalla, marscherade fiendehären rakt in i staden och ockuperade Uddevalla den 1 oktober 1788.

Detta innebar att invånarna – inklusive barnen och personalen ute på Gustafsberg – plötsligt befann sig i en krigszon. Uddevallaborna fick bland annat utstå tunga inkvarteringar när främmande soldater skulle inhysas och utfordras. Som tur var blev ockupationen kortvarig, och trupperna drog sig tillbaka i november samma år efter påtryckningar från andra stormakter.

Tyttebär är det norska ordet för lingon och det sägs att soldaterna var tvungen att äta tyttebär i skogarna för att överleva.

Att befästa Knapes livsverk

När Benjamin Bagge tog över rodret 1786 hade Gustafsbergs barnhusinrättning bara varit igång i tio år (den öppnade 1776). Bagges stora uppgift blev att befästa verksamheten och se till att allt sköttes exakt enligt det testamente som grundarna Anders Knape och Catharina Hegardt hade skrivit 1772. Pojkarna levde ett inrutat men för tiden mycket bra liv; de fick mat fyra gånger om dagen och egendomen försåg barnhuset med färsk mjölk och kött. De fick även studera ämnen som musik, språk och slöjd, vilket var högst ovanligt för obemedlade barn på 1700-talet.

Surbrunnen och de tidiga badgästerna

Långt innan Gustafsberg blev den kungliga societetsbadort vi ofta tänker på idag, spirade bad- och brunnskulturen under Bagges år. Redan på 1720-talet hade man upptäckt en hälsokälla (surbrunn) på området, och det hade blivit populärt att åka ut dit för att "dricka brunn". I slutet av 1700-talet började man dessutom bada i havsvattnet från flottar ute i Byfjorden, vilket gör att Gustafsberg räknas som Sveriges äldsta badort. Även om det stora nationella genombrottet för badorten kom först 1804, fick Bagge utan tvekan hantera en ström av hälsosökande besökare vid sidan av sitt ansvar för barnen.

Bagges korta men intensiva år som direktör innefattade alltså allt från att bygga upp skolans vardagsrutiner till att navigera genom en regelrätt militär ockupation av hemstaden!

Det skrevs inga direktionsprotokoll under Knapes tid, men det började man med i och med Baggas tillträdande. Jag har varit ute i arkivet för att se om det i protokollen finns omtalat krigshändelserna. Tyvärr blev jag tvungen ganska snart att ge upp. Protokollen finns, men de är skrivna med den tyska handstilen som gör att det är mycket svårläst.   ///