BÄVEÅN

Till Uddevallas 500-årsjubileum 1998 togs den här skriften fram. Det är en guide till stadens gröna rum. Författare är antikvarie Agneta Ericsson, Bohusläns museum. Omslagsbild Stina Forssell. Den producerades på beställning av kommunens Gatu- och parkavdelning. Sista stycket i nedanstående text är ett komplement med vad som har tillkommit sedan 500-årsjubileet.

Våra parker är aktuella i år mer än någonsin då Sveriges Stadsträdgårdsmästarförening kommer att fira sitt 100-års jubileum i Uddevalla. Egentligen skulle det har gjort för två år sedan, men vi vet ju alla varför det inte gick att genomföra.

Jag kommer framöver att fortsätta presentera utdrag ur skriften.

BÄVEÅN

I den rutnätsplan som år 1806 lades över det nedbrunna Uddevalla, frigjordes Bäveåns stränder. De raka Hamngatorna, som lades ut norr och söder om ån, lämnade en remsa mark mellan å och gata till fritt förfogande. Det under 1800-talets första hälft alltmer rådande stadsplaneidealet, det s k esplanadsystemet, föreskrev breda gator med träd planteringar, siktgator som också var brandgator.

I april 1845 erbjöd sig major Mikael Koch att bekosta en trädplantering utmed Bäveåns stränder, från Träbron till Stenbron. Inalles planterades 93 lindar utmed Bäveån. Gräsmattor band ihop planteringarna. Gångstigar utmed kajskoningarna skulle locka till promenad och små planteringar med parksoffor till en stunds vila och andhämtning.

Nu har lindarna vuxit sig mycket stora, liksom deras rotsystem, som hotar spränga kajskoningarna mot Bäveån. Men lindarna lever i uddevallabornas hjärtan liksom almarna i stockholmarnas. När några lindar 1979 måste bytas ut, protesterade uddevallabor och hängde upp plakat på träden. 16 av de gamla lindarna måste dock ersättas med nya. Trots kraftig beskärning och annan vård under 10 års tid gick de inte att rädda. Orsaken till att lindarna visade tecken på ohälsa tros vara det myckna vägsaltet, som skadar näringsbalansen. Att de kraftigt brandskadades 1860 när kvarteret Åberg brann, kan också vara del i problematiken.

Lindarna utmed Bäveån utgör ingen sedvanlig park, men väl ett uppskattat promenadstråk. De har också kommit att utgöra ett mycket dominerande och karaktäristiskt inslag i stadsbilden. Förutom att lindarna vuxit rejält och några bytts ut sedan Mikael Kochs dagar, är allt princip sig likt utmed Bäveåns stränder. Lindarna beskärs med jämna mellanrum. Senast skedde det 2022